Många röster har höjts kring att umgängesrätten, det vill säga rätten att träffa sina barn, är för snävt tolkad.
Man säger att föräldrarätt visserligen behövs, men var är barnrätten i det hela? De senaste åren har det kommit nyheter som totalt omkullkastat oss och fått allt att stanna upp. Barnen i Hässelby. Lilla Hjärtat. Grymma och hänsynslösa mord som hade kunnat undvikas, ofta med en misshandlande, och ibland missbrukande pappa, vid rodret för den tragik som blev ett faktum.
Och ett rättsystem och socialtjänst som borde gjort mer – men ännu en gång gjordes inte mer. Jag, precis som många andra, lever med de här barnen i hjärtat och jag förstår inte hur det kan gå så långsamt på den här fronten. För fortfarande skickas barn hem till våldsamma och missbrukande pappor. Varför?
Det finns någon slags uppfattning om att barn ska vara med sina föräldrar oavsett vad. Att gemensam vårdnad är det bästa för barnet. Och att ha siktet inställt på delat umgänge. Men barnen behöver inte sin förälder oavsett vad den gör och oavsett hur den mår. Ett barn SKA INTE enligt lag behöva vara med en förälder ifall barnet riskerar att fara illa. Vi pratar alltså inte ens om bevis här, utan risk.
Jag tänker på den forskning som säger att barn faktiskt bara behöver en (1) trygg person för att klara sig bra och bilda en sund anknytning. Inte två. En.
De mammor som vecka efter vecka får lämna över sitt barn till en missbrukande pappa är smärtsamt medvetna om att lagen inte återspeglas i verkligheten.
Mitt hjärta går inte bara itu för barnen, utan också för de mammor ( ja, ibland är det pappor också men oftast mammor) som vill men inte kan skydda sina barn från en hög och full pappa. Från en våldsam pappa. Umgängesrätten är så pass stark att även om mamman nekar pappan umgänge, vilket ingår i hennes skyldighet som vårdnadshavare, för att skydda barnet, så kan det få oerhörda konsekvenser för henne (läs: barnet).
En mamma som gör så riskerar att bli fråntagen vårdnaden på grund av umgängessabotage.
Det är något som är riktigt skevt när föräldrars rätt till sitt barn väger tyngre än barnets rätt till trygghet. Självklart ser det inte ut så i lagtexten. Men de mammor som vecka efter vecka får lämna över sitt barn till en missbrukande pappa är smärtsamt medvetna om att lagen inte återspeglas i verkligheten.
Ett litet ljus
I somras röstades lagen om barnfridsbrott igenom. Det är numera straffbart att utsätta barn för att se våld i hemmet.
Men ännu är det för mörkt
Barnkonventionen är numera också lag men var är resultaten? Vi är många som hade hoppats på större effekter.