Apotekaren sträcker fram en meny med olika narkotikaklassade läkemedel som säljs receptfritt till extrapris. Kodein, Tramadol, Xanax och Morfin. Listan är lång. Jag sträcker mig efter våtservetterna och avböjer erbjudandet.
Jag befinner mig i Puerto Vallarta i Mexico för att fira livet. I samma stad för sju år sedan evakuerades jag och klarade mig oskadd från orkanen Patricia.
Liksom många andra amerikaner reser han regelbundet till Puerto Vallarta för att inhandla mediciner som han inte har råd att köpa i USA.
En amerikansk man som jag lär känna berättar hur också han lurade döden. Amerikanen hade överlevt en snowboardolycka som lämnat honom med dagliga smärtor.
Liksom många andra amerikaner reser han regelbundet till Puerto Vallarta för att inhandla mediciner som han inte har råd att köpa i USA.
Läkemedelsturismen väcker många tankar hos mig om hur ovärdigt det är att behöva självmedicinera sig i brist på subventionerad eller skattefinansierad sjukvård.
Jag tänker på riskerna med överdosering av de beroendeframkallande starka opiaterna. Jag upplever Puerto Vallarta som ett slags vilda västern. Trots att det finns lagar som bör reglera försäljning av droger och narkotikaklassade preparat så flödar dessa överallt. Poliser går att muta och brott går att komma undan med.
En vecka senare hittas amerikanen blåslagen och död i en pool efter en hemmafest.
Turisterna som var med honom den kvällen reser tillbaka till sina hemländer och vägrar lämna vittnesmål. En bristfällig utrednin på grund av korruption inom polisen lämnar oss med många frågetecken.
Må du vila i frid min nyfunne vän.