Många blev irriterade när Socialstyrelsen sa att vårdcentralen ska erbjuda vård till den som dricker fyra öl eller fler vid samma tillfälle. Jag förstår irritationen. Det låter ju som att Socialstyrelsen tycker att man är alkis bara för att man är lite full ibland.
Men det mest förvånande var ändå hur lite debatten handlade om hur sjukt mycket Socialstyrelsen anser att man kan dricka utan att vården ska reagera. Du kan alltså dricka nio vinglas i veckan utan att någon erbjuder dig vård. Om jag hade en vän som drack ett till två glas vin nästan varje dag, så skulle jag absolut reagera. Jag skulle be min vän att söka hjälp.
Alkohol är cancerframkallande oavsett mängd. Det är alla överens om. Men ju mer man dricker desto värre blir det. Dricker du mer än ett glas om dagen ökar risken för bröstcancer markant. Därav har Socialstyrelsen satt en gräns – nio glas i veckan, inte mer. Helst mindre. Gärna utspritt på många dagar, men drick inte exakt alla dagar i veckan. Och kom ihåg – drick inte mer än fyra öl per gång, det är för dåligt.
Sluta hålla på! Varför kan man bara inte uppmana folk att sluta dricka helt? Varför kan man inte säga: Okej, du dricker. Jag ser här på din självskattning att du inte har ett alkoholberoende, men vi erbjuder ändå alla som dricker ett rådgivande samtal kring att sluta.
Är det verkligen så farligt att kommunicera ut att ingen borde dricka ett brandfarligt lösningsmedel?
Är du en av dem som duckat frågan om gårdsförsäljning? Vet du vad du tycker men tänker att någon annan får uttala sig om det? Någon som kan det lite bättre. I så fall har du gått i alkohollobbyns fälla.
Låt mig förklara varför. Att göra alkohol-och drogpolitik till så invecklade frågor att de bara glider förbi gemene man är en ytterst genomtänkt strategi av alkohol- och droglobbyn. Det sker hela tiden och det sker framför allt när det kommer till gårdsförsäljning.
Det är ingen slump att gårdsförsäljning är så här torrt, tråkigt och krångligt. Det är högst uttänkt eftersom det aldrig hade gått att införa gårdsförsäljning genom att säga ”Låt oss skrota Systembolagets monopol.” Nej, här har man valt att försöka göra just det – fast jättesakta och under jättelång tid och med hjälp av jättekrångliga frågeställningar. Och det är så extremt smart. För det räcker att bara höra orden gårdsförsäljning, fri konkurrens, EU och finska bärviner för att man inte ska palla ge sig in i debatten överhuvudtaget.
Vi måste bli fler som vågar säga vad vi tycker och alldeles särskilt när våra åsikter grundar sig på värderingar. Vi behöver inte kunna exakt varenda detalj inom något för att uttrycka vår åsikt. Till syvende och sist kan all alkohol-och drogpolitik kokas ned till en enda sak: innebär det här beslutet, lagen eller initiativet att vi är solidariska med dem som har det allra svårast? Är svaret nej så finns all anledning att ta debatten.
Var inte tyst. Vänta inte på att någon annan ska säga det bättre. Gå inte i alkohollobbyns fälla
Många röster har höjts kring att umgängesrätten, det vill säga rätten att träffa sina barn, är för snävt tolkad.
Man säger att föräldrarätt visserligen behövs, men var är barnrätten i det hela? De senaste åren har det kommit nyheter som totalt omkullkastat oss och fått allt att stanna upp. Barnen i Hässelby. Lilla Hjärtat. Grymma och hänsynslösa mord som hade kunnat undvikas, ofta med en misshandlande, och ibland missbrukande pappa, vid rodret för den tragik som blev ett faktum.
Och ett rättsystem och socialtjänst som borde gjort mer – men ännu en gång gjordes inte mer. Jag, precis som många andra, lever med de här barnen i hjärtat och jag förstår inte hur det kan gå så långsamt på den här fronten. För fortfarande skickas barn hem till våldsamma och missbrukande pappor. Varför?
Det finns någon slags uppfattning om att barn ska vara med sina föräldrar oavsett vad. Att gemensam vårdnad är det bästa för barnet. Och att ha siktet inställt på delat umgänge. Men barnen behöver inte sin förälder oavsett vad den gör och oavsett hur den mår. Ett barn SKA INTE enligt lag behöva vara med en förälder ifall barnet riskerar att fara illa. Vi pratar alltså inte ens om bevis här, utan risk.
Jag tänker på den forskning som säger att barn faktiskt bara behöver en (1) trygg person för att klara sig bra och bilda en sund anknytning. Inte två. En.
Mitt hjärta går inte bara itu för barnen, utan också för de mammor ( ja, ibland är det pappor också men oftast mammor) som vill men inte kan skydda sina barn från en hög och full pappa. Från en våldsam pappa. Umgängesrätten är så pass stark att även om mamman nekar pappan umgänge, vilket ingår i hennes skyldighet som vårdnadshavare, för att skydda barnet, så kan det få oerhörda konsekvenser för henne (läs: barnet). En mamma som gör så riskerar att bli fråntagen vårdnaden på grund av umgängessabotage.
Det är något som är riktigt skevt när föräldrars rätt till sitt barn väger tyngre än barnets rätt till trygghet. Självklart ser det inte ut så i lagtexten. Men de mammor som vecka efter vecka får lämna över sitt barn till en missbrukande pappa är smärtsamt medvetna om att lagen inte återspeglas i verkligheten.
Ett litet ljus
I somras röstades lagen om barnfridsbrott igenom. Det är numera straffbart att utsätta barn för att se våld i hemmet.
Men ännu är det för mörkt
Barnkonventionen är numera också lag men var är resultaten? Vi är många som hade hoppats på större effekter.
Innan Systembolaget infördes drack genomsnittssvensken en flaska brännvin i veckan. Detta vet givetvis moderaterna. Ändå tycker de att Systembolaget mest är i vägen för Krösus kassavalv.
För några år sedan tillsatte regeringen en utredning om gårdsförsäljning. Gårdsförsäljning är ett gulligt ord som alkohollobbyn använder istället för att säga vad man egentligen menar: att man vill skrota alkoholmonopolet. Det vill säga att börja sälja alkohol i butik, utan Systembolaget som mellanhand.
Utredningen kom, föga förvånande, fram till att det inte går att både låta Systembolaget ha ensamrätt på att sälja alkohol men samtidigt låta andra än Systembolaget sälja alkohol. Men vi kanske kan sälja alkohol litegrann? Nej, sa utredningen. Det kan man inte heller, för Sverige är med i EU och i EU finns det lagar som omöjliggör det.
Jahapp. Vi var många som hade kunnat berätta det för regeringen utan att de hade behövt tillsätta en utredning som kostat miljoner.
Sen tillsatte regeringen en till utredning om gårdsförsäljning, Slutsatsen blev – tadaaa – densamma.
Och sen tillsatte regeringen en tredje utredning (…) som snart är färdigställd. Man frågade sig: Men är vi verkligen HELT säkra på att vi inte kan sälja lite alkohol utanför Systembolaget?
Lennart Agen, presschef på Systembolaget uttalade sig då i Motdrag. – Det är ett internationellt erkänt forskarteam som har gjort utredningarna, det finns ingen anledning att misstro dem, sa han.
Accent visade också nyligen att var femte motion från högerpartierna (M, SD, L och C) som rör alkohol handlar om att man vill luckra upp alkohollagstiftning eller lägga ned Systembolaget.
Snälla sluta nu. Ni är folkvalda politiker. Ni kan inte bete er som ett gäng kepskillar som kör moppe som ba “asså jag tycker folk ska få göra vad de vill”. Ni ska vara bättre pålästa än så. Det här är bara pinsamt.
Vi vet visserligen att alla moderater får stånd av att tänka på vad en nedläggning av Systembolaget skulle innebära. Men vi vet också att det inte skulle funka. Alla vet det. Barn vet det. Vanligt folk vet det. Rika vet det. Ingen vill ha fler problem än vad alkoholen redan orsakar.
Innan Systembolaget infördes drack genomsnittssvensken en stor flaska brännvin i veckan. Detta vet givetvis moderaterna. Ändå tycker de att Systembolaget mest är i vägen för Krösus kassavalv.
Och det värsta av allt? För många moderater är det bara en ren principfråga. Något som riksdagsledamoten Christian Holm Barenfeld (m) klart och tydligt sagt till Motdrag. Marknaden ska vara fri. Allt annat sticker i ögonen på en liberal. Oavsett om någon dör på kuppen.
2019 gjordes en undersökning av Ramboll på uppdrag av Systembolaget. Den visade att alkoholkonsumtionen i Sverige kostar samhället 103 miljarder kronor under ett år. Det är obegripligt höga siffror.
Undersökningen visade också att:
Alkohol är inblandat i vartannat misshandelsfall.
660 000 av alla vårdbesök är alkoholrelaterade.
Under ett år tas 625 000 alkoholrelaterade sjukdagar ut.
Hör jag en liberal till säga att gårdsförsäljning kommer gynna små producenter som bara vill sälja sitt vin på sin lilla vingård så går fan topplocket. IOGT-NTO med flera har redan påvisat att det är de stora alkoholföretagen som vinner på gårdsförsäljning.
Det är inte Karl-Eriks hemgjorda mäsk som ska säljas på hans vingård i Vagnhärad. Det är Absolute Company som vill kunna sälja sin vodka i butik på vilken gata som helst och med fri marknadsföring – som om alkohol vore vilken vara som helst.
Hur kan man vilja lägga ned Systembolaget när så många far så illa av alkoholens skadeverkningar? Folk dör. Jag kommer aldrig förstå.
I en av motionerna från moderaternas partistyrelse föreslog de att den som beställer hämtmat också ska få kunna köpa med sig alkohol hem. För all del. Driv er tes. Självklart ska man kunna få en flaska vin till kebaben. Kebabrulle och vin är ju som vi alla vet en klassisk kombo.
Vi hade varit ute hela natten. Påtända och jävliga tyckte vi att vi mådde bra, jag och min pojkvän. Vi gick över parkeringen och var på väg till bussterminalen för att sätta oss en stund. Men så frös jag till.
Där vid bussen såg jag mina skolkompisar, de som gick samma gymnasium som mig. De var på väg till skolan. Där jag också borde vara idag. Var det redan måndag? Vad hade jag gjort senaste veckan? Dagarna flöt ihop i mitt huvud när jag försökte reda i dem. Allt kemiskt välmående jag känt för bara en stund sedan var borta.
Helt plötsligt ville jag inget hellre än att nyss ha ätit frukost, sprungit till bussen med håret som fortfarande var fuktigt efter morgonduschen. Stressad över någon uppgift som skulle lämnas in.
Trots att de stod bara några meter framför mig kändes det som flera mil mellan oss. De var i något slags parallellt universum som jag bara kunde skåda in i just då. Men inte delta i.
Trots den totala misär jag levde i så är det här ett av mina värsta minnen från missbruket. För det väckte den smärtsamma känslan av att vilja men inte kunna. Vilja vara ”normal” men inte mäkta med känslomässigt. Tragiken i att behöva bedöva sig till gränsen till medvetslöshet för att det skulle sluta göra ont.
Jag tänker ofta på den stunden när folk uttrycker sig om drogberoende personer som om det är kört för dem. Tänk om de förstod att hos mig och hos alla andra drogberoende så lämnar den där önskan om ett drogfritt liv aldrig en. Hoppet är det sista som överger en, ni vet, och det gäller alla människor. Även de som just då inte klarar av att sluta använda droger.
Det dör 130 personer av opioider varje dag i USA. Det är en person var elfte minut. Majoriteten av de som dör är mellan 25 och 35 år.
Mer än 399 000 människor har dött av opioidöverdoser i USA sedan millennieskiftet. Det uppger amerikanska Center for Disease Control and Prevention, CDC.
Forskare från University of Rochester säger i en artikel i
Washington Post att ungefär 100 000 dödsfall inte har räknats med, på grund av
brister i dödsorsaksregistret – att alla helt enkelt inte skrivs med.
Det gör att siffran gissningsvis landar på ungefär 500 000 döda sedan 1999. Vilket betyder att opioidkrisen har skördat fler amerikanska liv än Vietnamkriget.
SVT har tidigare rapporterat att det dör 130 personer av opioider varje dag. Det är en person var elfte minut. Majoriteten av de som dör är mellan 25 och 35 år.
Fortsätter människor att dö av opioider som de gjort
hittills så kommer man inom något år att vara uppe i dödssiffror som till
antalet motsvarar hela Göteborgs befolkning.
Låt det sjunka in. Hela Göteborg. Sveriges näst största
stad. Utraderad på grund av opioider. Det är vad som händer i USA.
Det är, utan tvekan och utan motsägelser,
läkemedelsföretagen som är ansvariga för opioidkrisen.
Genom aggressiv marknadsföring av smärtstillande läkemedel
har de pressat läkare att skriva ut recept på starka smärtstillande. Och det i
sin tur har gjort patienter beroende. Många av de som börjat sitt beroende på
oxycontin och liknande mediciner, har sedan gått vidare till fentanyl.
Nu ställs läkemedelsföretagen inför rätta ett och ett. De
ska betala och de ska fängslas.
Men de människoliv som förlorats och den nation av anhöriga som
skapats kan inga rättegångar rädda.
Vänsterpartiets förslag om att avkriminalisera eget bruk av narkotika är obegripligt och låter mest som att det kommer från en millennial med keps som gissat fritt på Flashback.
Vänsterpartiet vill att tillverkning, försäljning och innehav av droger ska vara olagligt, men att den som åker fast med droger i blodet inte ska straffas. De säger att en avkriminalisering leder till att fler drogberoende söker vård.
Kopplingen är dock oklar eftersom all vård idag går under stark sekretess. Det finns ingen läkare som polisanmäler en patient för att den tagit droger. Det är något de flesta drogberoende vet – med undantag för ett gäng cannabisrökare, men många av dem tror också att cannabis botar cancer, så varför ska deras ”bevis” ligga till grund för svensk lagstiftning?
Partiledaren Jonas Sjöstedt säger också att gängkriminaliteten skulle minskas av deras förslag. Jag har försökt förstå hur det påverkar gängkriminaliteten att en narkoman får ha droger i blodet, men inte i handen. Jag gissar att det handlar om resurser – om polisen slutar jaga drogberoende frigörs pengar till att lösa det verkliga problemet – de kriminella gängen.
Men varför är det ett befogat argument? Sedan när bestämmer lagen polisens prioriteringar? Om de inte vill jaga småskaliga narkomaner på plattan så gör inte det då? Det finns massor av exempel där lagen inte följs, men polisen anser sig inte tvingade att agera för det.
Det är lag på att anpassa skolan efter individens behov, till exempel för dem med adhd eller autism. Men det är ofta det inte görs. Jag ser inte några poliser patrullera i skolorna för det.
Jag har ett bättre förslag: Vad sägs om att polisen lär sig prioritera rätt istället och att Vänsterpartiet slutar spekulera fritt?
CBD är nyckeln som öppnar dörren för cannabisindustrins unkna normaliseringsprocess.
Det kanske verkar som att åsiktsförskjutningen inte är så stor. Statistikmässigt är det inte så många som röker cannabis. Merparten av befolkningen vill inte legalisera eller stifta mer liberala narkotikalagar. Men skillnaden är ändå stor, även om siffrorna inte talar. Än.
Mitt jobb är väldigt annorlunda än vad det var bara för två år sedan. Senaste tiden har jag nekat flera intervjuer med influencers som vid första anblick har bra content kring nykterhet. Men så tittar man igen och vad är det som gömmer sig där? Jo, reklam för CBD. Cannabisolja. Visserligen verkningslös på den psykoaktiva fronten, men CBD är cannabisindustrins trojanska häst, jämsides med medicinsk cannabis.
De som behöver medicin ska absolut få det, men det är något skevt med cannabisolja. För vilken annan medicin säljs på det sättet? När skulle någonsin ett stundande läkemedel med kusinkemikalier från morfin säljas genom influencers med löften om bättre sömn och fokus med bilder på vallmoblommor svajandes i en solnedgång?
Nej, det skulle aldrig hända. För läkemedel marknadsförs
inte på det sättet i Sverige.
Det är som att vi har ett hål i hjärnan när det kommer till
cannabis. Vi är överösta av en industri som är så skicklig på PR att vi snart
glömt hur det var förut. Hur det redan nu är svårt att säga det utan att det
låter löjligt: att cannabis är en drog.
Men alla som har rökt cannabis vet att det är en
missuppfattning att det är en ”lätt” drog. Eller ofarlig. Det är helt enkelt
inte sant. Cannabis är en oerhört potent drog.
Min pojkvän lät tabletten smälta under tungan. Länge satt han där tyst och försökte suga ut effekten ur varje subutexmolekyl.
Den vänliga sjuksköterskan som övervakade intaget av tabletten vände sig till mig istället.
– Har du funderat på att börja här på LARO?
Jag var 21 år då och hade nyligen varit på en lång tolvstegsbehandling.
– Nej, jag har varit drogfri ett tag. Jag tog inte heroin heller. Jag tog subutex.
Hon log.
– Jag förstår. Jag tror ändå att du skulle vara hjälpt av subutex. Det är kanske värt att prova?
Det kändes helt sjukt. Varför skulle jag börja med opioider nu när jag var drogfri? När jag redan var förbi den fruktansvärda abstinensen? Den som varit nästan helt omöjligt att ta sig igenom.
Jag klarade av att hålla mig drogfri utan deras hjälp. Idag har jag varit drogfri i nio år. Det är verkligen ingen fråga om saken att läkemedelsassisterad behandling, LARO, räddar liv. LARO ska finnas.
Men hade jag sökt vård idag för samma missbruk som jag hade då – då hade jag fått kämpa livet ur mig för att få annan behandling än den med läkemedel. För idag rekommenderar inte Socialstyrelsen inte ens läkemedelsfri behandling för opioidberoende. Subutex (buprenorfin) och metadon är första valet. Och jag förstår det. Men det skaver i mig ändå. För jag har ju sett med mina egna ögon hur människor visst kan bli drogfria, utan läkemedel också.
Missuppfatta mig inte, alla vägar som leder till ett drogfritt liv är bra. Jag bara önskar att de som vill bli drogfria utan läkemedel inte glöms bort. Även om ett vårddygn kostar betydligt mer än tabletter.
Har vi blivit så pass vana vid flummet i behandlingar för drogberoende att vi har tappat all rim och reson?
Narconon Eslöv säger öppet att de använder sig av scientologigrundaren L. Ron Hubbards läror i sitt behandlingsprogram och att klienter bastar i upp till fem timmar om dagen som en del av behandlingen. Detta för att renas från gifter och drogbegär.
De säger helt öppet att de använder sig av scientologernas massagemetod Nervassister – som enligt scientologer frigör en från ens inneboende alien som de kallar för Thetanen – en alien som flyttat in i människokroppen och som får oss att må lökigt.
IVO vet om det här. Men ändå anser man att Narconon inte bryter mot några regler om lämplighet. Annars skulle de väl inte finnas kvar?
Missuppfatta mig inte, självklart hjälper Narconon många att bli drogfria, men det måste ändå finnas rimlighet i vilka som får bedriva vård i Sverige.
Har vi blivit så pass vana vid flummet i behandlingar för drogberoende att vi har tappat all rim och reson?
Att Narconon finns talar för den stigmatisering och totala ignorans som personer med drogberoende utsätts för.
För skulle du verkligen acceptera att din läkare på vårdcentralen föreslog att ni skulle driva ut Thetanen inom dig när du söker för utmattningssymtom eller att läsa L. Ron Hubbard för att bli av med din diabetes typ 2? Nej, trodde inte det heller.
Seriöst IVO. Att detta har fått fortgå i årtionden är bara pinsamt.
Glass till alla. Tysta applåder. Förbud mot preventivmedel för att säkra medlemsökningen. Ungdomens Nykterhetsförbunds, UNF:s, motioner slutar aldrig att förvåna.
Frågade chans
För några år sedan frågade Lovisa Birath och Jasmine Sundblad från förbundet Vi Unga å förbundets vägnar chans på UNF med en lapp där förbundet kunde svara ja, nej eller kanske. Malin Thorson, dåvarande förbundsordförande, svarade med lite spettekaka. Svaret på frågan om chans hängde i luften men förblev obesvarad för tillfället.
Förbjud preventivmedel
För att ha större chans att öka medlemsantalet kom det 2003 in en motion om att förbjuda preventivmedel när man har sex med någon annan inom IOGT-NTO-rörelsen. Förslaget avslogs.
Motionen som aldrig blev läst
Motioner kommer visserligen digitalt, oftast via mail. Men år 2007 kom en dock in på diskett. Försent dessutom. För en motion, några dagar. För formatet, 10 år. Förvirringen var total. Disketten visades upp, men motionen varken avslogs eller bifölls eftersom ingen kunde läsa vad den innehöll.
Namnbyte
Ung Nykteristisk Front. Active Sweden. Ja, kär motion har många namn. Men UNF är UNF. Avslag!
Glass till alla ombud på kongressen
Ökända rättshaveristerna i föreningen UNF Opposition har genom åren förgyllt och förskräckt kongressen på olika sätt. 2011 föreslog de att alla ombud ska få varsin glass. Och alla fick varsin Piggelin. De rent juridiska turerna kring detta var dock tveksamma. Så 2015 inkom de med en ny motion där de hävdade att glassen som beslutades 2011 inte var samma glass som delades ut, och att ombuden 2015 därför skulle få en ny glass. Förslaget avslogs.
Flytta kongressen så man kan gå på festival
En ständigt återkommande motion: Flytta kongressen så man kan gå på Bråvalla/Peace and Love/Valfri aktuell festival. Avslag. Det är lika bra att lära sig. Kongressen flyttar sig inte.