Paula lyfte sig ur missbruket

Paula Junhov Rindberg bytte tunga droger mot tunga lyft och idag är hon en av Sveriges främsta tyngdlyftare med fyra raka SM-guld.

15 mars 2021
Foto: Gustav Gräll

Paula Junhov Rindberg tar ett djupt andetag, blundar och vänder blicken inåt. Hon har förvarnat om att hon kan verka tjurig, men utstrålar bara rent fokus. Framför henne ligger stången, lastad med 100 kilo. Den ser overkligt tung ut.
Runt henne badar Framgångshallen i lysrörsljus och en svag doft av svett. Tunga vikter vittnar om att gymmet gör skälför sitt namn. Här tränar Sveriges absoluta elit.

Ett ryck senare är stången i luften. Ett leende, som blandas med lättnad, sprider sig över Paulas ansikte. Hon släpper stången och knyter nävarna, undslipper sig ett sammanbitet ”yes”. Hon klarade det – idag också.

”Jag blev förälskad – och fast.”

Några dagar senare ses vi hemma hos Paula. Det är vitt och välstädat och i bakgrunden står tv-sporten på. Paula skrattar ofta och det är svårt att lägga ihop pusslet kring hennes bakgrund. Det märks inga spår av att hon länge bar på en mörk hemlighet. I efterhand har hon insett att hon tidigt uppfyllde kriterierna som karaktäriserar en missbrukspersonlighet, hon hade låg självkänsla, men bra självförtroende, var orädd och risktagande. Paula har alltid sökt kickar.

– Jag var 12 år gammal när jag drack första gången. Jag blev redlöst full, kräktes och fick blackout. Många skulle bli avskräckta och aldrig röra alkohol igen, för mig var det precis tvärtom och jag längtade efter att göra om det.

Hennes kompisar var äldre och rörde sig i andra världar. Som 14-åring testade hon amfetamin.

– Jag blev förälskad – och fast. Drogen gjorde mig pigg, men gav mig också sinnesro. Jag hade aldrig känt så förut.

Hon dolde sitt missbruk väl, till en början, och hemma anade hennes föräldrar ingenting.

– Jag hade en väldigt fri uppväxt, jag kunde sova var jag ville och mina föräldrar jobbade mycket. De tyckte att jag skötte skolan okej och trodde väl att jag mest hängde i stallet.

Foto: Gustav Gräll.

Hon flyttade hemifrån tidigt och istället för att plugga på gymnasiet tog hon över sin mammas korvkiosk.

– Många såg det de ville se. De såg en tjej som jobbade hårt och älskade hästar – och som gillade att festa.

– Som missbrukare blir man expert på att ljuga och skydda sitt beroende.

Hon höll länge på sina principer och tog aldrig droger före jobbet. Hon använde amfetamin på kvällen och natten och även om hon inte sovit natten innan arbetade hon. Hon gjorde allt för att spegla normalitet och vardag.

– Jag skötte mitt och ingen såg hela bilden.

När hennes föräldrar flyttade utomlands eskalerade missbruket. Snart började hon också vara påtänd på jobbet. Amfetamin är ett centralstimulerande medel som tar bort hungerkänslorna och Paula rasade i vikt. Ruset gjorde henne pigg och hon kunde vara vaken flera dygn i sträck för att sedan däcka. Det gick så långt att hon tog amfetamin varje dag i två års tid. Drogens baksida – paranoia, hallucinationer och psykoser.

– Jag hörde röster och såg polishelikoptrar överallt. Jag var övertygad om att jag var förföljd. När jag jobbade var jag säker på att kunderna pratade om mig och såg att jag var påtänd och hög som ett hus.

Polisen hade span på henne, men hon lyckades slinka igenom kontrollerna och testade negativt vid två tillfällen.

Foto: Gustav Gräll

Hon finansierade sitt missbruk genom att ta pengar från korvkioskens kassa och till slut var hon skuldsatt upp över öronen. Bilden av den skötsamma hästtjejen var sedan länge krackelerad och informationen nådde Paulas pappa, som då bodde i Thailand.

– Han förstod inte allvaret förrän han kom hem och mötte ett vrak. Jag var jättemager, skuldsatt och hade ett svårt beroende.

Hennes pappa stöttade henne fullt ut och Socialtjänsten skrev in henne på ett behandlingshem. Fem månader senare var hon drogfri. För att inte återfalla i missbruk följde hon 12-stegsprogrogammet. Idag, elva stolta nyktra år senare, går hon fortfarande på möten en gång i veckan.

– Jag rör varken droger eller alkohol. För mig funkar det inte att dricka ett glas vin, jag vill svepa hela flaskan, så därför är det bäst att jag låter bli helt.

”Det är fantastiskt att min kropp tog sig tillbaka. Jag var ett vrak på tjack, idag tävlar jag på toppnivå.”

Paula började träna, fann crossfit och insåg att hon var bra på att lyfta tungt. Hon gav, som alltid, 110 procent och blev snabbt bättre. Idag tillhör hon Sveriges absoluta elit och har vunnit SM-guld i tyngdlyftning fyra gånger.

– Det är fantastiskt att min kropp tog sig tillbaka. Jag var ett vrak på tjack, idag tävlar jag på toppnivå.

Hon tittar ner på sina händer.

– Jag gör aldrig något halvdant. Förr fick jag kickar av droger, nu får jag kickar av att lyfta tungt. Men visst, det är en resa i tacksamhet varje dag och ibland känns det som att jag levt två liv, säger hon.

Om du mötte ditt 17-åriga jag, vad skulle du säga?

– Jag skulle ge en varm kram och säga att allt skulle bli bra, till slut.

Paula Junhov Rindberg

Ålder: 32 år.

Bor: Stockholm.

Familj: Sambo och kinesiska nakenhunden Io.

Sysselsättning: Socionom med inriktning på personer med missbruk.

Tyngdlyftningsmeriter: SM-guld 2016, 2017, 2018 och 2019. Vann Nordiska mästerskapen 2017 och 2019 (andraplats 2018). Tolfte plats i EM 2016.

Karin Herou
motdrag@unf.se