Stockholm breder ut sig under oss, i söder skymtar Globen och över vattnet vajar flaggan på slottet. Det ser ut som en vacker tavla av huvudstaden. Vi befinner i en cocktailbar på nionde våningen, men vi är inte här för att blicka neråt, utan bakåt. Alexandra Holm beställer en mocktail med mynta och pudrat florsocker. Det klirrar av is när den serveras i ett högt glas. Och vi börjar tillbakablicken just här.
Alexandra var ett harmoniskt barn, men grubblade en del. På fritiden hade hon fullt upp med kompisar och aktiviteter. Men i tonåren vände det.
– Något nytt rullade igång i mig, som kanske alltid funnits men inte fått plats tidigare. Jag blev rastlös, orolig och redan vid 13 år hade jag min första fylla. Jag tror att jag fastnade direkt, eftersom jag tyckte om det. Alkoholen suddade ut min blyghet och fick den ”riktiga” Alexandra att komma fram.
Hon la av med basket, tennis och golf och fick ett nytt huvudfokus: att festa.
– För mina föräldrar blev det ett dramatiskt skifte. Jag bytte umgänge, hängde på stan och kom hem sent.
Jag tänkte länge att jag var immun, en sån som inte trillade dit.
I början var det bara alkohol som gällde men snart kom droger in i bilden. Hon testade cannabis och tog amfetamin på fester.
– Missbruk går ofta hand i hand.
När hon blickar bakåt går åren ihop, men snart använde hon hellre droger än alkohol. Hon tog tramadol, som skrivs ut som smärtstillande men också har en uppiggande effekt, och subutex, en opioid som är starkt beroendeframkallande.
– Jag tänkte länge att jag var immun, en sån som inte trillade dit.
Hon tystnar en stund.
– Jag levde ett dubbelliv. Jag festade på natten och var i skolan på dagen. Jag gick ut gymnasiet med toppbetyg. Jag trodde jag var en sån som klarade båda delarna.
Efter gymnasiet började hon plugga till socionom, tills insikten slog ned som en bomb i henne.
– Det var som att jag såg mig själv utifrån. Skulle jag, som tog droger dagligen, jobba med andra som missbrukade? Det kändes orimligt. Jag började må sämre, hoppade av utbildningen och blev sjukskriven.
Alexandra spenderade långa dagar hemma och såg livet passera.
– Jag självmedicinerade med droger för att orka. Min familj såg hur jag mådde men visste inte hela sanningen. Jag kände mig misslyckad och hade ingen struktur på tillvaron. Det enda jag såg fram emot var drogerna. Tog tabletterna slut fick jag abstinensbesvär, och till omgivningen ljög jag och sa att det var influensa. Någonstans där kände jag att det fick vara nog.
Vändpunkten kom i två delar. Alexandra beskriver sig som en person som inte backar när hon väl bestämt sig – och nu hade hon beslutat att bli drogfri.
– Jag trappade ner och de första veckorna var svåra. Det var jobbigt, både fysiskt och psykiskt, och det tog nästan ett år att bli helt återställd.
Men Alexandra kände att hon var på rätt väg. Hon skaffade lägenhet och började plugga igen. Men alkoholen pockade på hennes uppmärksamhet och hon drogs fortfarande till fest. Alkoholen gjorde åter entré i hennes liv.
– Alkohol är en laglig drog och ingen höjde på ögonbrynen när jag drack. Men jag blev ofta för full och vaknade med minnesluckor.
Alkohol finns överallt, så på ett sätt var det faktiskt svårare att sluta dricka än att sluta knarka.
Hon minns en kryssning där hon tappade skorna och inte hittade hytten. Och känslan av skam när vännerna berättade att hon stått på scen kvällen innan.
– Det är obehagligt att inte minnas. Jag tänkte att jag skulle lära mig att dricka mer vuxet och bara ta ett glas, men det var svårt. Hon vaknade bakfull ännu en morgon – och fick nog.
– Alla jublade när jag slutade knarka, men nästan ingen välkomnade att jag slutade dricka. Folk blev provocerade. Alkohol finns överallt, så på ett sätt var det faktiskt svårare att sluta dricka, säger hon.
Idag har Alexandra varit nykter i elva år, utbildat sig till webbkommunikatör och arbetar som digital marknadsförare. Till skillnad från i början av hennes nyktra resa så har numera utbudet av alkoholfria drycker exploderat. I början drack hon främst läsk och energidryck, men nu finns en uppsjö av alternativ.
Det märks att det finns ett sug efter alkoholfritt.
Under pandemin började hon fundera på att sprida ordet och i dag driver hon det populära Instagramkontot ”Nollkommafem”. Hon testar barer i Sverige och utomlands, hittar spännande drinkkombinationer och upplever nya smaker. Gensvaret har varit stort och följarna tickar ständigt upp.
– Det märks att det finns ett sug efter alkoholfritt och det är roligt att kunna inspirera.
En ny värld har öppnat sig för henne och hon har skapat en alkoholfri bucketlist att beta av.
– Jag vill bland annat brygga själv och testa en helt alkoholfri bar i Berlin. Men först vill jag dricka upp den här, säger hon och nickar mot mocktailen med mynta och pudrat florsocker som står på bordet mellan oss.
Hon halar upp mobilen, tar en bild till kontot och sedan en klunk av drinken. Hon konstaterar:
– En perfekt mojito.
Numera är alkoholfritt normen och Alexandra njuter av att blicka framåt i livet.
