Sanny DahlbeckThaiboxaren som kickade drogerna och hittade lugnet

Sanny Dahlbeck tillhörde världseliten i thaiboxning. För att få det att gå runt jobbade han extra på krogen, där fylla och fest blev vardag. En skada som höll på att kosta honom livet blev vändpunkten.

21 oktober 2022

Den söta doften av liniment ligger tung i luften. Här sitter svetten, slagen och styrkan i väggarna. Odenplan fightgym ligger en trappa ner och Sanny Dahlbeck ser källarlokalen som sitt andra hem. Vid hans fötter ligger Iggy, en blåtigrerad engelsk staffordshire bullterrier. Sanny böjer sig ner och drar handen över pälsen.

– Fan, nu börjar jag gråta. Han betyder allt. Han räddade mitt liv.

Iggy svarar på sitt sätt, med en vaken och vänlig blick som säger ”jag vet”.

Foto: Gustav Gräll

Sanny samlar sig och tar det från början. Sanny Dahlbeck fastnade för thaiboxning i tonåren och beskrevs snart som ett framtidshopp inom sporten. Han tog hem titlar i både SM och NM och efter gymnasiet beslöt han sig för att satsa helhjärtat. För att ha råd tog han ett extrajobb.

– Jag har aldrig varit en morgonmänniska och när jag fick jobb på krogen tänkte jag att det var perfekt. Jag arbetade på natten, levde på dricks och tränade på dagen.

I början var hans disciplin stenhård och han gick raka vägen hem efter nattpasset, för att vara pigg till träningen. Men när det skar sig med hans mentor stod han plötsligt ensam i elitsatsningen, 21 år gammal.

– Det var då the shit broke loose. Jag behöver någon som rycker mig i örat, som skapar struktur och ställer krav. Annars faller jag.

Folk måste ha känt att jag stank sprit och bakfylla på träningar. Men ingen sa något så jag fortsatte.

Sanny började hänga kvar i baren efter jobbet och festade allt mer.

– Jag är en ”allt eller inget”-person. Jag tar aldrig bara ett glas vin och går hem. Alla runt omkring mig drack, tog droger och för mig blev det normalt. Jag såg inget annat.

I efterhand undrar han hur han orkade. Han jobbade natt, festade – och siktade högt inom thaiboxningen.

– Kroppen måste ha tagit så mycket stryk och folk måste ha känt att jag stank sprit och bakfylla på träningar. Men ingen sa något så jag fortsatte.

Han har alltid varit en rastlös själ som haft svårt att sitta still. Alkohol och droger blev ett sätt att få utlopp för energin.

– Jag flydde inte till alkoholen som många andra, jag drogs till den. Jag var jävligt lost och därför fastnade jag.

I andra ronden gav han motståndaren en spark och maximal otur blandat med gamla sprickor gjorde att skenbenet gick av.

Sanny strösslar språket med engelska, skrattar till då och då och vilar blicken långt borta när han blickar tillbaka.

– Jag blev glad och galen när jag drack, men det blev alltid för mycket. Vi var ute till sex, sju på morgonen. Jag drack det som fanns att dricka, tog de droger som fanns att ta.

Vändpunkten kom under en match i februari. I andra ronden gav han motståndaren en spark och maximal otur blandat med gamla sprickor gjorde att skenbenet gick av.

– Jag vill inte leka macho men i fightmode pumpar adrenalinet och jag minns ingen smärta. Men när jag skulle sätta ner benet kände jag hur det vek sig.

Foto: Gustav Gräll

Läkarna gipsade benet upp till höften och ordinerade åtta veckors stillasittande med benet i högläge.

– Kroppen var paj, men skallen gick på högvarv. Jag har aldrig känt mig så liten som då och till slut klarade jag inte av det. Jag tog en festkväll med polarna, söp bort ena kryckan och gick direkt på gipset.

Läkarna läxade upp honom för att han inte suttit stilla och snart hade han en stålskena inopererad. Några veckor senare fick han ont, en strålande smärta som spred sig från ljumsken.

– Det går inte att beskriva hur ont det gjorde. Jag låg bara och grät och när ambulansen hämtade mig tuppade jag av.

Han hade drabbats av sepsis, blodförgiftning, och läkarna var eniga – han ringde i sista stund. Hade han väntat hade de tvingats amputera benet eller i värsta fall inte kunnat behandla blodförgiftningen.

– Jag trodde länge att jag var odödlig. Skadan och det som hände efter fick mig tänka om.

En nära vän såg hur han mådde och bokade en tid hos psykolog.

– Jag hade aldrig gått hos psykolog och det första jag sa när jag kom dit var ”Jag är så trött på att vara stark”. Sedan grät jag i en timme. I hela mitt liv har jag hjälpt andra och alltid ställt upp, men jag har varit dålig på att prioritera mig själv.

Så han började sätta sig själv främst. Han gick i KBT och fick verktyg att hantera sin impulsivitet och rastlöshet. Han beslöt också att göra en adhd-utredning.

– Jag gick via en beroendemottagning och tog först tag i mitt missbruk. Sedan gjorde jag en utredning och att ha diagnosen på papper är viktigt för mig.

– Jag gjorde en 180-graders vändning för att få kontroll på relationen till alkohol. Nu har jag inget sug efter alkohol eller droger och känner mig bekväm inombords. Stressen i kroppen är borta och det kan jag tacka adhd-medicinen för.

De senaste två åren har Sanny gått kurser i yoga och mindfulness för att hitta lugnet i sig själv.

– Förr använde jag alkohol och droger som utlopp för energin. Nu tar jag till snowboard, thaiboxning och tv-spel. Jag går fortfarande all in, men gör inte saker som är destruktiva.

Vid Sannys fötter ligger Iggy troget kvar. Sanny tittar ner och får åter tårar i ögonen.

– Jag skulle utan att tänka ge mitt liv för honom. Vi är alltid tillsammans. Han har blivit mitt ansvar – och jag behövde någon att ta ansvar för, någon att må bra för.

Karin Herou
motdrag@unf.se