Det är den där tiden på året igen, tiden för årsmöten. Tid för långa möten och komplicerade begrepp. I år blir det dessutom digitala årsmöten på distans och det gör allt svårare. Framför blir det svårare att hålla fokus i längre perioder. Det är lätt att glömma bort energizers och pauser för att sträcka på sig. Det är lätt att glömma förklara alla begrepp. Många små men viktiga saker som är viktiga att glömma.
Jag som har ADHD har extremt svårt att hålla fokus vilken dag i veckan som helst. När det blir långa föredrag med komplicerade begrepp inblandade har jag inte en chans. Årsmöten är alltid jobbiga för mig, men i år ser jag verkligen inte fram emot det. Allt för få pauser som jag inte ens vet när de kommer och jag har inte ens stödet av att vara på plats och träffa alla.
Det är tur att det går att göra det lättare, inte bara för oss med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, för det som hjälper oss brukar också hjälpa andra – vilket gör det lättare för oss alla.
Några saker som underlättar är exempelvis att ha många planerade pauser. En i timmen minst. Att planera pausen gör att medlemmar som jag, som har fokusproblem, kan fokusera på det som sägs. Kanske till och med fundera på vad de själva vill säga, istället för att fundera på när nästa rast är. Dessutom behöver ingen be om en paus, vilket de flesta brukar tycka är lite jobbigt.
Att ha en ordlista med alla begrepp vi använder gör att alla kan fatta vad vi säger. Alla sammanhang brukar ha sina egna termer och även om de flesta föreningsvana vet vad ordförande, sekreterare och rösträknare är så är det inte alla som har koll på vad votering, verksamhetsrapport eller budget innebär. Låt oss bara hoppas att inte så många behöver ta reda på vad kontrapropotionsordning innebär.
Den här sortens anpassningar gör att det blir lättare för alla att delta.
En annan sak som gör mötet lättare för de flesta är om det körs en presentationsrunda i början. Att folk får berätta lite om sig själva, vad de heter, vilket pronomen de föredrar och kanske vad de gillar mest med UNF ger en känsla av sammanhang. Det är vi tillsammans som gör det här årsmötet. Det understryker dessutom vad UNF är för slags organisation, en som handlar om inkludering och att få vara sig själv.
När vi har våra årsmöten på distans måste vi komma ihåg att alla inte har koll på alla plattformar. Vilken plattform använder vi? Vilken är lätt att lära ut på distans? Ett annat tips är att gå igenom hur plattformen fungerar i kallelsen. I början av årsmötet är en bra idé att avsätta en stund avsättas för att förklara de olika funktionerna och vad de är bra till.
Det bästa med den här sortens anpassningar är att det faktiskt blir lättare för alla att delta. Dessutom får vi in vanan av att skapa en gemenskap där fler kan vara med. En vana av att göra UNF mer tillgängligt helt enkelt. Speciellt om vi använder de här tipsen till våra andra digitala aktiviteter också. Även om vi mest av allt längtar efter att få träffas snart.