OpinionMan blir en sämre person av att vara med någon som missbrukar

Något av det svåraste för en kvinna som försöker ta sig ur en destruktiv relation är att prata om den egna skulden och skammen. Rädslan för att dömas som en dålig person, att ses som svag av andra eller få bekräftat att man har gjort sig förtjänt av våldet är ibland så förlamande att många väljer att stanna kvar i dåliga relationer.

Att vara medberoende till någon innebär inte bara att titta bort när de missbrukar, släta över deras dåliga beteende eller ljuga för deras skull. En lika stor del handlar om att delta i deras destruktivitet. Att gå emellan när han börjar jobba upp sig och skälla på barnen.

Man tar till sig en bråkdel, eller mer, av deras destruktivitet för att kunna hantera situationen.

Att själv ta över skällandet för att skydda barnen och avleda sin partners ilska – det är också ett sätt att vara medberoende. Helt enkelt – man tar till sig en bråkdel, eller mer, av deras destruktivitet för att kunna hantera situationen. Just därför är det så svårt att prata om.

För missbruk och våld i nära relationer, där både barn och partner råkar illa ut, går ofta hand i hand. Det är till exempel inte ovanligt att börja dricka själv med sin våldsamma partner, bara för att hantera situationen.

Man blir en sämre person av att vara tillsammans med någon med missbruksproblem eller med någon som är våldsam. Inte för att man i sig är en dålig person, utan för att man blir sämre av att behöva relatera till någon som beter sig fullständigt galet hela tiden.

Och det ligger i våldsutövarens intresse att hålla fast vid sitt offer genom att få dem att känna sig lika usla som våldsutövaren själv vet att han innerst inne är.

Amra Bajric
motdrag@unf.se

OpinionI många länder är det otänkbart att bli full med barnen närvarande

Jag blev mamma för fyra år sedan men redan under graviditeten blev det tydligt hur påtaglig och stark alkoholnormen i Sverige är.

Flera av mina vänner som hade barn påpekade hur jobbigt det hade varit att inte dricka under graviditeten. Det verkade vara nästintill smärtsamt att behöva avstå den där kalla ölen på uteserveringen. De beklagade sig om hur det inte finns något gott alkoholfritt vin. När jag, som hade mer oklara cravings så som svärdfisk eller torkat kött från mitt hemland Bosnien, berättade att jag inte alls saknade att dricka alkohol möttes jag med misstro.

Att hålla hårt på att alkohol och barn inte går ihop är synonymt med att vara en tråkig och konservativ mamma.

Nu när jag har barn ställer jag mig frågande till varför det mest självklara – att inte dricka inför barnen eller med barn närvarande har blivit lika torrt och ute som missionären? Att hålla hårt på att alkohol och barn inte går ihop är synonymt med att vara en tråkig och konservativ mamma. Den moderna mamman sveper ett glas bubbel till lunchen efter ett avklarat träningspass på SATS mammagrupp.

Jag vill tro att den obligatoriska bilden på en nyförlöst mamma med ett glas vin eller öl i handen (gärna med en några dagar gammal bebis i famnen) är samma gamla hets som nyblivna mammor alltid får utstå. Hetsen om att man ska återgå till livet som det var innan barnet kom. Förut skulle man träna bort graviditetskilona och nu gäller det att visa upp att man inte är någon hönsmamma som bara lever för barnen.

Alkoholnormen i Sverige är riktigt sunkig. I många länder, däribland Bosnien, är det otänkbart att bli full med barnen närvarande. Högtider och bemärkelsedagar går att fira utan att alkoholen blir det centrala att samlas kring. Min uppväxt är full av minnen av dansande, festande vuxna som har det roligt utan att vi barn kommer till skada eller kommer i andrahand när ruset tar över.

Amra Bajric
motdrag@unf.se