OpinionAlkohol är folkmord genom kemisk krigsföring

Om alkoholtyngda Pine Ridge varit ett eget land hade det haft världens lägsta medellivslängd. Aktivister kallar reservatet, the rez, för ett koncentrationsläger.

Att kalla försäljningen av alkohol för folkmord genom kemisk krigsföring kan verka som överdriven retorik för att göra en dramatisk poäng. Men för aktivisten Olowan Martinez var det självklart. Hon kallade alkohol för “Liquid genocide”.

Martinez var en ledare bland Oglala Lakota-folket på Pine Ridge-reservatet i South Dakota. Som fjortonåring började hon dricka men blev nykter i tidiga trettioårsåldern efter att hennes alkoholiserade mamma dog av kroniska leverskador.

Om Pine Ridge varit ett eget land hade det haft världens lägsta medellivslängd.

Hennes historia är långt ifrån unik. Två tredjedelar av de vuxna i Pine Ridge är alkoholister. Vart fjärde barn föds med fetalt alkoholsyndrom. Barnadödligheten är fem gånger så hög och självmord bland tonåringar fyra gånger så vanligt som i resten av landet.

Om Pine Ridge varit ett eget land hade det haft världens lägsta medellivslängd. Aktivister kallar reservatet, the rez, för ett koncentrationsläger. Det är bokstavligen sant. Pine Ridge började som Krigsfångeläger nummer 334. 

 1868 slöt den amerikanska regeringen ett avtal med Lakotafolket som erkände deras rätt till sina traditionella territorier. Avtalet bröts nästan omedelbart. Järnvägen förde med sig vita bosättare som inhägnade odlingsmark, bröt upp kullarna i jakt på guld och jagade bufflarna till utrotning. Lakotafolket gjorde våldsamt motstånd och besegrade flera gånger amerikanska trupper fördrevs till sist från sitt land till krigsfångelägren som blev indianreservat.

Olowan Martinez.

29 december 1890 inträffade den värsta massakern i Förenta staternas historia på Pine Ridge-reservatet när soldater försökte avväpna en grupp Lakotamän vid Wounded Knee. Nära 300 män, kvinnor och barn sköts ihjäl och slängdes i massgravar. Nitton soldater tilldelades Medal of Honor, Förenta staternas högsta militära utmärkelse, för sin inblandning i massmordet.

Det finns en gammal uppfattning att den höga förekomsten av alkoholism hos Nordamerikas ursprungsfolk kan förklaras med genetiska faktorer. Den teorin har blivit allt mer ifrågasatt. Idag pratar forskare snarare om hur genetiska riskfaktorer, som också hittas hos andra befolkningar, samspelar med traumat från att ha genomlevt ett folkmord och fått sin kultur och traditionella levnadsmönster sönderslagna. Detta historiska trauma, liksom missbruket, har ärvts mellan generationer.

För Olowan Martinez var folkmordet på Lakotafolket inte en historisk händelse utan något som fortfarande pågick. Hon kallade alkoholförsäljningen kemisk krigföring. 

Juristen Raphaël Lemkin, som skapade begreppet folkmord såg spridning av alkohol och andra droger som en form av kulturellt folkmord.

På Pine Ridge-reservatet har alkohol varit förbjudet sedan 1899. Från början fanns en 80 km buffertzon kring reservatet där alkoholförsäljning var förbjudet. 1904 avskaffades zonen genom en order från president Roosevelt och vita handelsmän grundade byn Whiteclay precis på gränsen till reservatet. 2010 hade Whiteclay tio bofasta invånare men fyra alkoholbutiker som sålde 4,9 miljoner burkar öl om året.

Men kan man verkligen kalla alkoholförsäljning för folkmord? Faktum är att den polsk-judiske juristen Raphaël Lemkin, som skapade begreppet folkmord under andra världskriget, såg spridning av alkohol och andra droger som en form av kulturellt folkmord. Han dokumenterade hur kolonialmakter använde alkohol för att bryta ner sociala normer, skapa beroende och förstöra den fysiska hälsan hos ursprungsbefolkningar i Nordamerika, Sydafrika och på Tasmanien.

När FN:s generalförsamling 1948 formulerade Folkmordskonventionen lyfte flera länders delegationer skapande av drogberoende som en metod för folkmord. Till sist enades världssamfundet om en definition av folkmord som inkluderar gärningar som syftar till att tillfoga medlemmar av ett folk svår kroppslig eller själslig skada.

Olowan Martinez och hennes kamrater såg inte stillatigande på när deras folk utsattes för alkoholindustrins kemiska krigföring. En grupp kvinnor från reservatet grundade Camp Zero Tolerance, ett tältläger utanför Whiteclay. “Alcohol is the enemy” och “Sober Indian, Dangerous Indian” skrev de på sina banderoller. De höll demonstrationer, kämpade i domstolarna och tog till direkta aktioner för att stänga ner alkoholförsäljningen. Ibland ställde de sig mitt i bilvägen och hindrade med sina kroppar lastbilarna med ölburkar från att komma fram.

Deras radikala kamp mot alkoholen anslöt sig till en lång historia av nykterhetsaktivism bland Nordamerikas ursprungsfolk. I sin tegelstenstjocka bok om nykterhetsrörelsens historia, Smashing the Liquor Machine, påpekar forskaren Mark Lawrence Schrad att den första kända förkämpen för alkoholförbud i Nordamerika var Mihšihkinaahkwa, Little Turtle, en framstående hövding bland Miamifolket. 1802 besökte han senaten och höll ett tal som övertygade politikerna om att begränsa alkoholförsäljningen till ursprungsfolken.

Det är lätt att glömma bort att vår rörelse har rötterna i koloniserade folks kamp för att överleva ett folkmord.

När den organiserade nykterhetsrörelsen bildades i Förenta staterna var en viktig inspirationskälla hur Little Turtle och andra företrädare för ursprungsfolken kämpat mot alkoholen. Det är lätt att glömma bort att vår rörelse har rötterna i koloniserade folks kamp för att överleva ett folkmord. Folket på Pine Ridge-reservatet påminner oss om det.

Olowan Martinez gick bort 2023. Innan hon dog hann hon uppleva hur alla fyra butiker i Whiteclay blev av med sina alkoholtillstånd. Problemen med hembränt och illegala droger är fortfarande enorma på reservatet men en av de stora alkoholkranarna har stängts av för alltid. Idag har en av de gamla alkoholbutikerna gjorts om till ett maker space där konstnärer och hantverkare från reservatet kan bevara Lakotafolkets kultur.

Johan Persson
motdrag@unf.se

OpinionUtredningen är ett beställningsverk från alkoholindustrin

Gårdsförsäljning ska resultera i att samhället ska ta kostnaderna, industrin vinsterna, att folk dör och kanske minskar arbetslösheten med 0,3 procent. Om det blir som alkoholproducenterna gissat i utredningen.

Så meddelade regeringen att gårdsförsäljning kan bli verklighet 2025. Grunden för beslutet är den utredning som blev klar 2021.

Det är antagligen bara de alkoholpolitiskt överintresserade som tagit sig genom utredningens nästan 350 sidor, vilket är synd eftersom det mest spännande kommer i det näst sista kapitlet, Konsekvensanalys, där man tittat på vilka direkta konsekvenser förslaget skulle få.

Man kom bland annat fram till att även om Systembolaget finns kvar så kommer gårdsförsäljning innebära att alkoholrelaterade dödsfall kommer öka med sex eller sju personer per år.

Kostnaderna för samhället, när man dragit ifrån skatteintäkter, kommer att vara ungefär 150 miljoner om året. Man ska alltså ta ett politiskt beslut som kostar massor med pengar och kommer att leda till att några personer dör varje år.

Men enligt rapporten finns det en plussida. Gårdsförsäljning kommer nämligen skapa hela 1 346 nya jobb. Men här blir något konstigt. Beräkningen av skadorna på folkhälsan bygger på en internationellt erkänd metod hämtad från ett forskningsprogram inom Världshälsoorganisationen, WHO. Vilket är bra.

Siffrorna bygger helt på LRF:s enkät till alkoholproducenterna där de själva fått uppskatta förslagets effekter.

Men när man tittar på fotnoterna i avsnittet om alla nya jobb så kan man se att siffrorna bygger helt på Lantbrukarnas riksförbunds, LRF:s, enkät till alkoholproducenterna där de själva fått uppskatta förslagets effekter.

Faktum är att alla positiva effekter verkar vara baserade på alkoholindustrins egna uppskattningar. Samhället ska ta kostnaderna, industrin vinsterna, folk kommer att dö och kanske minskar arbetslösheten med 0,3 procent. Om det blir som alkoholproducenterna gissat.

Johan Persson
motdrag@unf.se