”Tatueringen påminner mig om hur långt jag har kommit”
Jag missbrukade opiater, bensodiazepiner och alkohol. Jag använde droger varje dag för att stå ut i mina känslor. All min vakna tid kretsade kring droger. Jag såg ingen annan väg i livet och led svårt av psykisk ohälsa.
Men min syster, som betyder mycket för mig, bad mig testa Tolvstegsprogrammet. Fem månader senare var jag drogfri. Min tatuering, som sitter i solar plexus, symboliserar att jag överlevde missbruket.
Den syns inte till vardags, men jag vet att den sitter där och varje gång jag ser den känner jag mig stolt. Den är en ständig påminnelse om hur långt jag har kommit.
Idag har jag varit drogfri sju år. Jag har definitivt ett bättre liv och mitt inre är stabilare. Min plan framåt är att plugga till drogterapeut. Jag vill hjälpa människor att leva ett liv utan droger.
engagemanget i nykterhetsrörelsen blev livsviktigt när det var jobbigt hemma
För två år sedan tatuerade jag ordet ’nykter’ på vänster underarm och i ordet växer sju blommor, där symboliken är att vägen genom rörelsen inte varit spikrak utan slingrande, men att engagemanget ständigt har vuxit.
För mig betyder engagemanget i nykterhetsrörelsen allt. Jag växte upp i en dysfunktionell familj där alkoholens konsekvenser präglade min barndom. I tonåren sökte jag ett sammanhang och i nykterhetsrörelsen fann jag samhörighet, vänner för livet, ja en familj.
Mitt nyktra ställningstagande är en så stor del av mig och jag ville rama in det i form av en tatuering. Min tatuering blir ofta en conversation piece och det känns bra. På fester kommer folk fram och berättar att de inte dricker och jag upplever att min tatuering och mitt tydliga statement stärker dem.
”Jag tvekar inte en sekund på att jag kommer vara nykter livet ut.”
En del missförstår budskapet och tror att jag är nykter alkoholist, men jag har aldrig druckit en droppe. Att rista in åsikten var självklart. Ämnet är viktigt, betydelsefullt och jag är fullständigt trygg i mitt nyktra ställningstagande.
Jag tvekar inte en sekund på att jag kommer vara nykter livet ut. Rörelsen har varit mitt nav genom åren och har gett mitt liv en känsla av mening. Varje gång jag ser tatueringen påminns jag om det. Jag vet ärligt talat inte vem jag hade varit utan UNF.
”Antingen är man straight edge tills man dör eller så är man det inte alls”
På vänster handled har jag ett X, som jag tatuerade in när jag hade varit straight edge i tio år. Jag upptäckte straight edge i gymnasiet via hardcoreband som Refused och Minor threat och jag började hänga med folk som inte drack.
Tidigare hade jag inga nyktra förebilder, min farmor var typ den enda jag kände som inte drack. Men via musiken kom jag i kontakt med massa coola människor som varken rökte, drack eller åt kött och tack vare dem bildade jag en världsuppfattning och politiska åsikter som jag fortfarande tror på.
”Äsch, jag har bara en kropp och ett liv och det här är vad jag tror på.”
Jag började tatuera mig sent, mest för att jag var nojig över att det skulle göra ont, men också för att jag hade panik över att hitta ett motiv som jag kunde stå för livet ut. Sedan kände jag: ’Äsch, jag har bara en kropp och ett liv och det här är vad jag tror på.’
Jag har alltid sagt att antingen är man straight edge tills man dör eller så är man det inte alls. När jag var runt 20 fanns det väl tillfällen när jag funderade på om jag skulle börja dricka. Men inte nu. Jag kommer ha de här åsikterna här åsikterna livet ut, det är jag säker på.
”Vem som helst kan sluta, det svåra är att inte börja igen”
På höger tumme har jag 14 streck, ett streck för varje år jag varit drogfri. Jag ville ha något för att påminna mig själv om vilket bra jobb jag gör varje dag. Jag är nästan helt täckt av tatueringar, det är väldigt få människor som noterar just den på tummen.
Trots att jag varit drogfri i så många år går det inte att släppa garden. Vem som helst kan sluta, det svåra är att inte börja igen. Jag stärks av min tatuering, den är som ett kvitto på att det jag gör är bra.
Jag har plats för kanske 20 streck till på tummen. Sedan får jag fortsätta ner på handen.
Jag började med droger när jag var 15 år, cannabis var min huvuddrog men jag missbrukade annat också. Jag mådde riktigt dåligt och jag hade vänner som dog i missbruket. Jag försökte sluta flera gånger med hjälp av psykologer, KBT och behandlingshem. Men det var först via Tolvstegsprogrammet som jag faktiskt slutade.
Jag har plats för kanske 20 streck till på tummen. Sedan får jag fortsätta ner på handen. Små steg i rätt riktning varje dag gör att det blir ett beslut för livet.
