Innan det nedslående, men föga förvånande, svaret på den tredje (!) gårdsförsäljningsutredningen kom hintade en av utredningens experter öl-vd:n Johan Håkansson om vad slutsatsen skulle bli: att tillåta gårdsförsäljning. Det vill säga tillåta att sälja en mindre mängd alkoholdryck på tillverkningsplatsen, utan Systembolagets inblandning. På DN Debatt skrev han att det är viktigt att alla gårdsförsäljare får kränga alkohol och gärna i lite större mängder.
Han skrev också: ”Unga går i bräschen för denna nya alkoholkultur. För en 20-åring kan en lördagskväll numera innebära att dela ett par flaskor öl av olika karaktär och jämföra smaker i stället för att som unga gjorde förr: dricka sig full på den billigaste spriten. Sverige måste vara med sin tid vad det gäller alkoholkulturen och modernisera alkohollagen. Det skulle också stärka Systembolaget.”
Det låter ju helt fantastiskt. Den unga generationen fingrar försiktigt på en obskyr IPA snarare än att slåss, spy ner sina skor och vakna upp med grov ångest.
Tyvärr stämmer det inte. Unga nu dricker förvisso mindre än för 15 år sedan, men enligt IQ uppger 22 procent i åldern 16–29 år att de har ett riskfyllt drickande. Det är en väldig massa människor som inte fingrar särskilt försiktigt på den obskyra IPA:n.
Jag har själv varit en sådan. Min favoritgrej i hela världen var alkoholliberalism. Jag njöt av att åka utomlands och dricka öl på Burger King, köpa vin på tobaksaffären och köpa finvin på gårdar. Jag var dock helt värdelös på att hantera min frihet och reseminnena blev allt suddigare och mörkare.
Den alkohollagstiftning vi har, med Systembolagets monopol, finns till för att skydda dom svagaste, inte dom som har ett problemfritt drickande. En uppluckring innebär oundvikligen att fler faller igenom och att liv slås sönder.
Ska vi verkligen offra folkhälsan på finvinets och findrickandets altare? Hur kan det någonsin vara värt det?