OpinionKritik av alkoholkulturen måste också kritisera arbetssamhället

9 november 2020

Jag hamnade i en diskussion om att avstå alkohol med en vän för en tid sedan. Vännen menade att hennes fritid skulle bli mindre fri om hon slutade dricka. När man kommer hem efter en arbetsdag vill man bara ta det lugnt och ta en öl. För henne och många andra är alkoholen ett sätt att markera övergången mellan arbetstid och fritid; det får en att slappna av, det får en att bli glad och sluta bekymra sig så mycket över livet och framtiden. 

Ett av de främsta säljargumenten för alkohol är just fritid. Man har gått hem från jobbet, man har utfört de nödvändiga hushållssysslorna, man kommer inte behöva vara tillräknelig eller prestera inför sin chef; man kan unna sig att vara påverkad. I reklam efter reklam hägrar alkoholen (i alkoholfri version förvisso, men nog vet vi vilket varumärke som ska präntas in) som fritidens förverkligande. Men vad är det egentligen som gör att så många upplever att deras fritid kräver ett visst mått av berusning för att vara fri? 

I dagens samhälle förväntas vi inte bara prestera på vår arbetsplats; ett budskap som ständigt prånglas ut är allt vi ska göra för att bli bättre människor även på vår fritid. Vi ska träna för att både kroppen och hjärnan ska fungera bättre, vi ska bygga vårt personliga varumärke, vi ska meditera för att bli mer ”närvarande” och få bättre ”psykisk hälsa”, vi ska ha en ”meningsfull hobby” och ett vackert hem. I detta sammanhang blir berusningen ett slags antites – att alkohol är skadligt för hälsan blir paradoxalt nog en del av lockelsen; berusningen erbjuder en liten frist från dessa ständiga krav på att prestera som vi möts av i samhället – inte konstigt att alkoholism är en folksjukdom! 

Berusningen erbjuder en liten frist från dessa ständiga krav på att prestera som vi möts av i samhället.

Alkohol svarar mot mänskliga behov; behovet av vila, av fritid. Många känner att de måste slå vakt om den fritid de har och upplever därför, precis som min vän, uppmaningen till ett nyktert liv som en attack. Därför måste vi undvika att hamna i en kritik av alkoholkultur som bygger på att vi ska vara duktiga och produktiva utifrån arbetssamhällets mått även på vår fritid. En nykterism som handlar om att sluta dricka för att förbättra resultat på träningen eller lära sig någon ny färdighet som kanske kan vara användbar på jobbet kommer aldrig komma åt det som är alkoholkulturens kärna; längtan efter att få vara någonting annat än en produktiv maskin. Istället måste vi erkänna de behov alkoholen fyller och hitta alternativa lösningar.

En kritik av alkoholkulturen måste innehålla en kritik av arbetssamhället eftersom det är arbetssamhället som föder behovet av den typen av ”fritid” berusningen innebär. Behovet att få göra saker som inte fyller något högre syfte, att göra saker bara för att det är roligt, måste erkännas. Behovet av att forma ett samhälle där arbetet handlar om att skapa förutsättningarna för en bra fritid och inte tvärtom måste erkännas. Behovet av att få skapa saker tillsammans för vår egen skull måste erkännas. Och framförallt; behovet av att inte bara omdana alkoholkulturen, utan även det samhälle som skapar den, måste erkännas.

Fanny Åström
motdrag@unf.se