Karwan Faraj är pigg och engagerad i sin närvaro. Det är sju år sedan han bestämde sig för att han ville nå ut till fler människor, bortom arbetet med utsatta ungdomar i Göteborg. Det hade blossat upp en våg av dödsskjutningar i staden, men han tyckte att nyhetsrapporteringen var otillräcklig.
– Morden blev bara siffror, jag blev förbannad över att man aldrig fick veta något om människorna bakom, säger han.
Karwan, som kom till Sverige från Kurdistan som 14-åring och som aldrig hade arbetat som journalist, kontaktade en bekant som jobbade på Sveriges radio. Efter påtryckningar fick han i uppdrag att göra en serie radiodokumentärer, där han bland annat skildrade människorna bakom dödsskjutningarna. Förtroendet från redaktörerna har lönat sig: förra året vann Karwan Faraj det prestigefyllda Stora journalistpriset som Årets berättare.
Istället för journalistiska intervjutekniker förlitade han sig på samtalsteknik som han lärt sig i arbetet med unga som befinner sig i riskzonen för att hamna i kriminalitet.
– Många av de här människorna kan tystna om man går på dem med för raka journalistiska frågor, säger han.
Försäljningen av droger är en stor faktor bakom dödsskjutningar i flera svenska städer, berättar Karwan Faraj. Det blir bråk om vilka kriminella grupper som får sälja vad, och var. Men även bruket är en del av våldet.
– De flesta unga personer skulle aldrig gå in på en pizzeria och skjuta någon i huvudet om de inte var påverkade av droger, säger han.
De kriminella nätverken vill inte låtsas om att stora delar av deras inkomster är ”smutsiga knarkpengar”. De vill hellre få det att framstå som att pengarna kommer från bedrägeri och utpressning – som har högre status i den kriminella världen.
– För de flesta kriminella grupper är narkotika den största inkomstkällan, säger Karwan Faraj.
Med pengarna från knarket kan de kriminella visa upp makt och rekrytera unga – som lockas in av löftet om möjlighet att köpa skor, jackor eller smycken. De kriminella ger också unga mindre mängder droger, så att de utvecklar ett beroende och behöver göra tjänster tillbaka, för att finansiera sitt eget missbruk. Många ungdomar dras in redan i fjortonårsåldern för att sälja så kallade ”femmor”, med fem gram hasch eller cannabis, till sina jämnåriga.
– Drogerna är den vanligaste ingången till kriminalitet. Antingen att man har tagit cannabis eller amfetamin i tidig ålder, och på så vis kommit i kontakt med kriminaliteten, eller så har man börjat med att transportera eller sälja droger.
Ungdomarna är användbara för de kriminella nätverken eftersom de lätt kan försvinna under radarn. Om en fjortonåring sitter med en ryggsäck på bussen på morgonen tänker folk att den är på väg till skolan – inte att den bär på två kilo hasch i väskan.
Karwan Faraj liknar drogerna vid en tsunamivåg; de tar inte bara med sig stranden, utan också samhället intill.
– Jag har träffat unga som tar droger och slår sina föräldrar. Föräldrarna i sin tur mår dåligt och sjukskriver sig.
Människor från alla delar av samhället är med och finansierar den kriminella verksamheten, genom att köpa drogerna. Karwan Faraj konstaterar att kokain är mer för dem som har pengar, eftersom det är mer av en ”lyxdrog”. Amfetamin är också mer populärt utanför förorten. Däremot ser han att cannabis finns överallt, oavsett bakgrund. Men var än drogerna köps går pengarna direkt till annan kriminell verksamhet.
– Köper du fem gram droger för 600 kronor så går minst en tredjedel rakt i fickan på en kriminell langare, som med stor sannolikhet kommer att återinvestera pengarna i kriminella handlingar, berättar Karwan Faraj.
Vad ska man göra för att förbättra situationen? Karwan tycker att det allra viktigaste är att informera unga om konsekvenserna av droger. Det sociala förebyggande arbetet bör börja i tidig ålder, i hemmet, genom att berätta om vad drogerna gör och hur de påverkar samhället. Men också hur missbruk kan påverka hela familjer.
– Ser man ett gäng åttor som börjar bete sig skumt och ha extratelefoner, då gäller det att vara snabb och ifrågasätta. Är man inte uppmärksam är de snubbarna på ingång och inom två år är de djupt inne i de kriminella nätverken. Då är det svårt att få dem att dra sig ur och att återanpassa sig till samhället.
Han tror inte på legalisering av cannabis, eftersom hans uppfattning är att även om det finns reglering av innehav så kommer de illegala nätverken fortfarande hitta sätt att göra affärer utanför de begränsningarna. Han tycker också att vi borde ha bättre kontroller vid landsgränserna, för även om det finns mycket odling och tillverkning i Sverige så tror han inte att vi skulle kunna vara självförsörjande med de anläggningar som finns idag.
– Det blir vanligare och vanligare att nätverken har odlingar i Sverige. Men det kommer ta väldigt många år innan svensk cannabis håller samma kvalitet som marockansk, spansk eller portugisisk. Och de som har rökt länge har höga krav på kvalitet och mängden THC i cannabisen.
– Svensk knarkhandel är helt beroende av import, alltså smuggling. Det är samma sak med vapen. Det betyder att på något sätt kommer det in, över våra gränser. Då gäller det att man har bättre koll på vad som kommer in i landet.
Men utöver detta tycker Karwan Faraj även att vi bör prata mer med barn om etik och moral, om att ta ansvar och visa hänsyn till andra.
– Om du säljer knark till någon – förstår du vad du gör med den människan? Vilka nya gränser den personen kommer att få. Om du skiter i dig själv – tänk på någon annan.
Karwan Faraj
Yrke: Journalist för radio, tv och tidningar.
Bor: Göteborg.
Familj: Fru och barn.
Aktuell med: Miniserien ”Det kriminella systemet” i P1-kortdokumentär.
Vann Stora journalistpriset som ”Årets berättare” 2019 för sin skildring av tre syskon som anslöt sig till Islamiska Staten i radiodokumentärserien ”Terrorsyskonen och IS”.