När jag var 19 år flyttade jag in i ett halvvägshus för drogberoende. Där började min resa mot ett drogfritt liv.
Jag hade fram tills dess alltid haft svårt att prata med andra människor.. Att ta droger stängde av allt jobbigt , när jag var påverkad kände jag mig inte lika ensam, övergiven och hämmad. Så när jag kom till halvvägshuset var jag vid det laget expert på att fly mina känslor.
Men en sak var svår att döva: rädslan. Jag trodde att livet skulle bli tråkigt när jag blev clean. Jag var livrädd för jag såg bara en grå vardag framför mig, där jag typ skulle sitta inne och lösa korsord och inte ha några vänner.
Men jag kunde inte ha haft mer fel. Livet blev inte alls korsord i min ensamhet. Drogfriheten har gett mig mer än jag någonsin kunnat drömma om
Idag kan jag ha kärleksfulla, genuina relationer som håller. Jag är mer social. Mycket för att jag numera är närvarande i mina känslor. Och jag är inte rädd för att visa dem längre.
Jag har så mycket roligare nu när jag väljer mina vänner och festar hämningslöst, utan substanser.