Fredagar var min absoluta favoritdag när jag var liten. Det var då familjen satt vid den sprakande brasan i vardagsrummet en stund före middagen och åt chips och ostbågar. Vi barn fick läsk. Mamma och pappa drack immande kalla Dry Martinis. Idag skulle det förmodligen ha kallats ”fredagsmys”. Mamma och pappa kallade det för att vi ”tog en drink”.
Varje dag när mamma hämtade på dagis frågade jag henne vad det var för dag idag. De gånger hon svarade att det var fredag hoppade jag runt och skrek upphetsat: ”JAAA, fredag! Ta drink! Ta drink!” Dagispersonalen tittade mycket oroat på mig och mamma.
Redan när jag var väldigt liten förstod jag att alkohol och fest hörde ihop.
Efter drinken drack mamma och pappa vin till middagen. Vi barn fortsatte med läsk. När mamma pussade mig godnatt luktade hon alltid alkohol och Chanel nr 5. Det underströk helgkänslan.
Redan när jag var väldigt liten förstod jag att alkohol och fest hörde ihop. Jag fick så att säga alkoholnormen med bröstmjölken. Å ena sidan: chips, godis, läsk och uppsluppen stämning. Å andra sidan: simmiga vuxenögon, vuxna som blev bullriga och okoordinerade, ett molande obehag. Klirrande Systembolagspåsar väckte dubbla känslor i mig. Förväntan och oro.
Nu går vi in i december – årets mest alkoholindränkta månad – och hundratusentals barn kommer att nattas av alkoholluktande vuxna. Vissa kommer att uppleva ambivalensen som jag gjorde. För andra är det fråga om ren skräck. Vuxna som är tidsinställda bomber. Som blir våldsamma eller behöver tas om hand. Jag önskar verkligen att inget barn behövde förknippa fest med alkohol.