Jag blev mamma för fyra år sedan men redan under graviditeten blev det tydligt hur påtaglig och stark alkoholnormen i Sverige är.
Flera av mina vänner som hade barn påpekade hur jobbigt det hade varit att inte dricka under graviditeten. Det verkade vara nästintill smärtsamt att behöva avstå den där kalla ölen på uteserveringen. De beklagade sig om hur det inte finns något gott alkoholfritt vin. När jag, som hade mer oklara cravings så som svärdfisk eller torkat kött från mitt hemland Bosnien, berättade att jag inte alls saknade att dricka alkohol möttes jag med misstro.
Nu när jag har barn ställer jag mig frågande till varför det mest självklara – att inte dricka inför barnen eller med barn närvarande har blivit lika torrt och ute som missionären? Att hålla hårt på att alkohol och barn inte går ihop är synonymt med att vara en tråkig och konservativ mamma. Den moderna mamman sveper ett glas bubbel till lunchen efter ett avklarat träningspass på SATS mammagrupp.
Jag vill tro att den obligatoriska bilden på en nyförlöst mamma med ett glas vin eller öl i handen (gärna med en några dagar gammal bebis i famnen) är samma gamla hets som nyblivna mammor alltid får utstå. Hetsen om att man ska återgå till livet som det var innan barnet kom. Förut skulle man träna bort graviditetskilona och nu gäller det att visa upp att man inte är någon hönsmamma som bara lever för barnen.
Alkoholnormen i Sverige är riktigt sunkig. I många länder, däribland Bosnien, är det otänkbart att bli full med barnen närvarande. Högtider och bemärkelsedagar går att fira utan att alkoholen blir det centrala att samlas kring. Min uppväxt är full av minnen av dansande, festande vuxna som har det roligt utan att vi barn kommer till skada eller kommer i andrahand när ruset tar över.