Något som är centralt inom missbruksvård och 12-stegsprogram är att man ska undersöka vad ens fallgropar är. Det som kan få en att trilla dit igen. Man behöver veta sin sårbarhet och kunna sina triggers för att klara av att vara drogfri när det stormar hårt.
Många säger att det som skulle kunna få en att plocka upp drogen igen är om ens partner gör slut, att man blir av med jobbet, att man förlorar sin bostad eller att en nära vän eller familjemedlem dör.
Allt det fina blir för svårt att mäkta med när vi tränat oss i självsabotage och skam hela livet.
Men det talas väldigt lite om att den raka motsatserna till dessa situationer – om händelser som också kan fungera som en minst lika stor trigger för någon som levt i ett missbruk; de positiva händelserna i livet.
Allt det fina blir för svårt att mäkta med när vi tränat oss i självsabotage och skam hela livet.
För många kan en utlösande faktor för återfall vara att man blir kär, får ett bra jobb, ordnad ekonomi, tar körkort och blir en produktiv samhällsmedborgare.
Kanske återförenas vi med våra familjer och får uppleva framgångar som vi i vårt missbruk aldrig någonsin vågat drömma om.
Helt plötsligt befinner vi oss på trygg mark, men det känns inte tryggt.
Helt plötsligt befinner vi oss på trygg mark, men det känns inte tryggt. För nu är vi inte längre i en situation där allt bara kan bli bättre. Vi fasar för att allt kommer tas ifrån oss. När kommer det börja gå dåligt igen? För enligt de reglerna vi levt så kommer det bli dåligt igen. Det som är fint, bra och tryggt försvinner alltid.
Att vara på den punkten i livet är mycket läskigare än i missbruket. I missbruket fanns det så mycket destruktivitet. Men också en skön ansvarsfrihet. Vi behövde inte bry oss om nära och kära, oss själva eller någon annan.
Det enda som fanns var drogen och ett ständigt sökande efter nästa dos – det som skulle stänga av alla känslor. Och nu står vi här med alla våra rädslor och känslor, i en tillvaro där allt är sårbart och förgängligt.
Vi behöver prata mer om hur vi tar oss an livet när det börjar blomma, när resultatet av flerårigt hårt arbete börjat ge frukt.
Vi behöver prata mer om hur vi tar oss an livet när det börjar blomma, när resultatet av flerårigt hårt arbete börjat ge frukt.
När jag hade en ganska färsk drogfrihet så var det en äldre man på ett 12-stegsmöte som sa “Dennis om du mår dåligt – gå på ett möte. Men om du mår bra – spring till mötet.”
Jag förstod inte vad han menade då. Men idag förstår jag. Jag har varit drogfri i 6 år och jag har fortfarande svårt att stå kvar i allt det fina. Jag har svårt att ha tillit till att det är okej att det är okej – att även jag får ha det bra.