OpinionDet är ett gemensamt jobb vi gör – att bära och romantisera alkoholen

31 maj 2019
”Det räcker också med att koppla missbruket till enskilda personer. Det är dags att ha fokus på hela samhället. ” Foto: iStock.

Det är söndag den 10 mars och jag har precis läst Hanna Hellquists personliga text om hennes relation till alkohol och hennes nyfunna nykterhet.

Hanna Hellquist är en känd radio- och medieprofil och är en person som skapat mycket debatt och intresse bland annat genom att utmana synen på att skaffa barn.

För det räcker nu. Vi vet för mycket om alla konsekvenser alkoholen skapar.

Hanna Hellquists text handlar i stort om två saker: om hur dåligt hon mått och om hur alkoholen inte gjorde saken bättre. Hennes text har hyllats av både privatpersoner och kända personer, som drabbats av hennes skickliga porträttering av alkoholkulturen och upprätthållandet av den.

Jag hoppas jag hennes viktiga text kan vara en början av en normalisering av nykterhet och ett ökat ifrågasättande av dagens alkoholnorm.

För det räcker nu. Vi vet för mycket om alla konsekvenser alkoholen skapar. För de som dricker, för deras vänner, familjer och för de som producerar. Det räcker också med att koppla missbruket till enskilda personer. Det är dags att ha fokus på hela samhället.

Trots Hannas Hellquists starka text är det viktigt att inte göra detta till en personlig berättelse som handlar om en persons mående och drickande. Utan det är större än så. Texten handlade bara delvis om henne och till stor del om alla oss andra. Alla vi som upprätthåller denna självdestruktiva kultur.

För det är ett gemensamt jobb vi gör – att bära och romantisera alkoholen som om den alltid är pricken över i:et.

Denna text publicerades först i Motdrag nr 1 2019, 12/04-2019.