OpinionDet slutar alltid med att jag behöver förklara varför jag är nykter

1 juni 2020

Då var jag där igen. På fest. Dags att komma ut som nykterist igen – något som för övrigt börjar bli jobbigare för mig än att komma ut som homosexuell.

På ett eller annat sätt slutar det alltid med att jag behöver förklara att jag är nykter och varför. Då möts jag av försvarstalen: ”Jag brukar bara dricka lite”, ”Nä, jag dricker så sällan”, ”Min farbror var alkoholist, men jag är ansvarig i mitt drickande”.

Dags för mitt sedvanliga svar: ”Jag dömer inte, jag bara tycker att samhällssystemet borde ändras.” Eller något annat vagt och diplomatiskt svar.

Men faktiskt dömer jag dem lite. Inte sällan är det personen som berättar om hur den ”inte dricker så mycket” som senare på kvällen skryter om hur den har en sjukt bra tolerans för alkohol.

Jag blir ändå frustrerad över att de inte tar det där viktiga steget till att avstå från berusningsmedel.

Visst finns det de som inte dricker så mycket men jag lämnas ändå alltid med samma fråga: Varför dricker de då överhuvudtaget? De kan prata hur mycket de vill om att de dricker för att det är socialt eller för att det är gott.

Jag blir ändå frustrerad över att de inte tar det där viktiga steget till att avstå från berusningsmedel. Det där viktiga steget för att värna om sina nära och kära, för sina medmänniskor, för sin ekonomi, för sin hälsa och för miljön.

Simon Schönbeck
motdrag@unf.se