OpinionDet slutar alltid med att jag behöver förklara varför jag är nykter

Då var jag där igen. På fest. Dags att komma ut som nykterist igen – något som för övrigt börjar bli jobbigare för mig än att komma ut som homosexuell.

På ett eller annat sätt slutar det alltid med att jag behöver förklara att jag är nykter och varför. Då möts jag av försvarstalen: ”Jag brukar bara dricka lite”, ”Nä, jag dricker så sällan”, ”Min farbror var alkoholist, men jag är ansvarig i mitt drickande”.

Dags för mitt sedvanliga svar: ”Jag dömer inte, jag bara tycker att samhällssystemet borde ändras.” Eller något annat vagt och diplomatiskt svar.

Men faktiskt dömer jag dem lite. Inte sällan är det personen som berättar om hur den ”inte dricker så mycket” som senare på kvällen skryter om hur den har en sjukt bra tolerans för alkohol.

Jag blir ändå frustrerad över att de inte tar det där viktiga steget till att avstå från berusningsmedel.

Visst finns det de som inte dricker så mycket men jag lämnas ändå alltid med samma fråga: Varför dricker de då överhuvudtaget? De kan prata hur mycket de vill om att de dricker för att det är socialt eller för att det är gott.

Jag blir ändå frustrerad över att de inte tar det där viktiga steget till att avstå från berusningsmedel. Det där viktiga steget för att värna om sina nära och kära, för sina medmänniskor, för sin ekonomi, för sin hälsa och för miljön.

Simon Schönbeck
motdrag@unf.se

OpinionNej, din läkare kommer inte polisanmäla dig

Den stränga patientsekretessen inom sjukvården gör att vårdpersonal bara anmäler den vårdsökande om de misstänker grova brott där andra människor kan skadas allvarligt.


”Ingen ska behöva vara rädd för att söka vård för sitt drogberoende.” Foto: iStock.

Om du diskuterat avkriminalisering av droger så har du sannolikt fått erfara den låga kunskapsnivån hos legaliseringsförespråkare. Ofta byggs legaliseringsförespråkares argument på resonemang som låter sanna, men som inte är det.

Ett av de vanligaste argumenten för legalisering låter så sant att jag själv trodde på det ett tag; din läkare kommer polisanmäla dig om du söker vård för ditt missbruk, eftersom det är olagligt att använda droger.

De legaliserings
-förespråkare som sprider dessa lögner gör det nog inte av illvilja – men de måste ta ansvar för hur de uttrycker sig.

Slutsatsen blir då att det ska vara lagligt att knarka, för annars vågar ingen som lider av ett drogberoende söka vård.

Det här är inte sant. Den som söker vård blir inte polisanmäld.

Den här myten är så seglivad att jag till slut ringde upp Socialstyrelsen för att kolla hur det ligger till. Och enligt Socialstyrelsen polisanmäler vårdpersonal enbart om de misstänker allvarliga brott, såsom väpnat rån och misshandel.

I alla andra fall skyddas det patienten säger till vårdgivaren av en stark sekretesslag.

De legaliseringsförespråkare som sprider dessa lögner gör det nog inte av illvilja – men de måste ta ansvar för hur de uttrycker sig, även om lögnen understödjer deras politiska agenda mer än vad sanningen skulle ha gjort.

Ingen ska behöva vara rädd för att söka vård för sitt drogberoende.