Cannabisindustrin vill framstå som hälsosam

Trots att reklamen finns överallt tog det mig tid att fatta vad ”Mantle” är. Jag har sett affischerna med frukt som ska föra tankarna till vulvor på där man annars ser reklam för kulturevent. Mantle säljer ”cannabeauty”, med hjälp av personer som verkar i gränslandet mellan kultur, aktivism och reklam. Ett exempel är ”The Pussy Collection”, en intimvårdsserie frontad av Silvana Imam.

De stora pengarna ligger inte i hudkrämerna, utan i att skapa en helt ny marknad för en beroendeframkallande substans.

I rapporten ”Cannabisindustrins strategier och metoder” lyfter Narkotikapolitiskt centrum, NPC, att termen ”medicinsk cannabis” används för att öka acceptansen för cannabis även som rusmedel. På samma sätt är ”cannabeauty” är ett sätt att få cannabis att framstå som fräscht och hälsosamt. De stora pengarna ligger inte i hudkrämerna, utan i att skapa en helt ny marknad för en beroendeframkallande substans.

Mantle vill framstå som underdogs, men bolaget har tagit in flera miljoner i kapital. Bland grundarna finns Josefin Landgård, medskyldig till appen Kry som tjänat miljoner på att diagnostisera människor med förkylning och förlänga recept utan att ta ansvar för uppföljningen. NPC-rapporten konstaterar att de som jobbar för att legalisera cannabis också har kanaler för att sprida och tjäna pengar på den.

Skrämmande är att produkterna riktar sig till kvinnor, som brukar betydligt mindre cannabis än män. Ofta ses cannabis som en lösning på psykisk ohälsa och smärta, problem som är vanligare bland kvinnor. Precis som tobaksindustrin lyckats rekrytera en ny generation kvinnor in i nikotinberoende med sitt ”vita snus” försöker cannabisindustrin nu rekrytera konsumenter bland hälsomedvetna kvinnor.

Fanny Åström
motdrag@unf.se

OpinionAlkoholföretagens produkter skadar hbtq-personer och splittrar våra sammanhang

I samband med Pride är alkohol ofta en central del, och Pride används också för att marknadsföra alkohol. Ett bryggeri gör kanske en regnbågsöl, en vinproducent ett lyxigt festligt bubbel prytt med en prideflagga. Någon liten del av priset går kanske till någon fond som stödjer hbtq-personers rättigheter. Ett exempel är modeprofilen Fredrik Robertsson som är en så kallad equality ambassador för Absolut Vodka. Nyligen var han med i deras reklamfilm där han gör en intervju med ”människorättsaktivisten” Linnéa Claeson – som i filmen presenteras av Absolut. Det huvudsakliga budskapet är att man ska få vara den man är och att det är viktigt att kämpa för sina rättigheter, självklart med spritflaskorna hägrande i bakgrunden.

Missbruk av såväl alkohol som andra droger är vanligare bland hbtq-personer än i övriga samhället. Hbtq-personer med riskbruk löper en betydligt högre risk att utveckla missbruk än andra. Det finns många olika förklaringar till detta. Till exempel kan det hänga ihop med den generellt större psykiska ohälsan som finns bland hbtq-personer, som bekant ofta kommer med missbruksproblem. Det kan också förklaras med att många mötesplatser för hbtq-personer är i miljöer där alkohol är ett inslag. Det kan också vara svårare att söka hjälp från en hetero- och cisnormativ vård.

Det finns en föreställning om att hbtq-personer ska vara glada festprissar.

Jag tänker på hur vi hbtq-personer porträtteras och vad som förväntas av oss från heterosamhället. Till exempel finns föreställningen om att hbtq-personer ska vara glada festprissar. Framförallt Pride brukar beskrivas på det här sättet, som en enda stor fest där alla ska vara glada över att de kan ”vara sig själva”. Jag antar att det är därför det är tacksamt för alkoholproducenter att marknadsföra sig såhär; Pride är redan förknippat med fest och berusning. Att låta lite pengar gå till välgörenhet är ett smidigt sätt att kringgå marknadsföringslagar och få lite goodwill, och alla tycker ju redan att Pride ska vara en enda stor fest.

För hbtq-personer är mötesplatser oerhört viktiga, och därför är vi också sårbara för hur dessa mötesplatser ser ut. Det är viktigt att det finns rum där vi kan leva ut vår sexualitet och inleda relationer med varandra utan att behöva vara rädda för att bli utsatta för homofobi. Det är också viktigt att det finns rum för gemenskap, vänskap och att kunna diskutera de politiska frågor som är viktiga för oss. Visst behöver vi mötesplatser för glädje och fest, men också för sorg och för kamp och för våra vardagliga liv. Festen tar ett stort fokus i hbtq-personers verklighet, och fest kommer ofta tillsammans med alkohol.

Det är lätt för ett alkoholföretag att stå bakom ett så intetsägande budskap att ”man ska få vara den man är”. Det är lätt att utnyttja den glamouriserade bilden av fest och fylla som förekommer kring hbtq-personer. Men faktum är att alkoholföretagens produkter skadar hbtq-personer och splittrar våra sammanhang, och för varje alkoholföretag som gör pridereklam blir vi ännu mer exponerade för deras produkter i ett av våra viktigaste sammanhang. Deras ”värnande” om hbtq-personer har rakt motsatt effekt.

Fanny Åström
motdrag@unf.se

OpinionVissa människor betraktas som mindre skyddsvärda än andra

Mäns våld mot kvinnor är ett utbrett samhällsproblem. Det är viktigt att veta att våldet förekommer i alla samhällsgrupper, att det inte finns någon kvinna som helt och håller går säker eller någon typ av man som inte kan vara våldsam. Det är också viktigt att ha förståelse för de faktorer som kan göra en kvinna extra utsatt. Kvinnor med missbruksproblematik är en grupp som har extra stor risk när det kommer till mäns våld mot kvinnor. Enligt Socialstyrelsens utbildningsmaterial Skylla sig själv? har drygt två tredjedelar av kvinnor med missbruk utsatts för våld i nära relation någon gång under det senaste året.

Många kvinnor är beroende av sin förövare, vilket kan göra det mycket svårt att lämna en våldsam relation. Det kan handla om ett ekonomiskt beroende, kanske har hon ingen möjlighet att försörja sig själv. Det kan också handla om att hon inte kan hitta ett eget boende eller att hon är orolig för vad som ska hända med deras gemensamma barn vid en separation. För en kvinna med missbruk kan beroendet av droger också skapa ett djupare beroende av förövaren; kanske är det han som förser henne med droger. Missbruket kan också utgöra en slags gemensam hemlighet som binder samman relationen; det kanske är någonting hon bara delar med honom, hon kanske känner skam kring missbruket inför andra och upplever samvaron med honom som en slags fristad. Det kan också vara så att missbruket är det som hjälper henne att uthärda en vardag där hon blir utsatt för våld.

Kvinnor med missbruksproblematik har svårare att hävda sig som offer, och betraktas istället som medskyldiga till våldet.

Kvinnor som utsätts för våld blir ofta bemötta med skuldbeläggande. Kvinnor med missbruksproblematik har ännu svårare att hävda sig som offer, och betraktas istället som medskyldiga till våldet. Enligt Nationellt centrum för kvinnofrid är det svårt för dessa kvinnor att få hjälp i egenskap av offer för våld eftersom de ses som missbrukare i första hand. Även organisationen #intedinhora lyfter i sin rapport Ingen hörde ropen på hjälp att personer med ”komplex problematik” med både prostitution och till exempel missbruk, har svårt att få hjälp. Många skyddade boenden, där kvinnor som riskerar att bli utsatta för våld kan bli placerade för att få skydd, avstår från att ta emot kvinnor med missbruksproblematik. Det kan också vara så att socialtjänsten avstår från att placera på sådana boende med motiveringen att det uppmuntrar till fortsatt missbruk. Missbrukande kvinnor med barn kan också välja att avstå från att söka hjälp för sin utsatthet av rädsla för att det ska leda till att barnen tas ifrån dem. 

Människor med missbruk är offer för handeln med alkohol och droger och kvinnor med missbruksproblematik riskerar dessutom att drabbas av mäns våld. Att utsatta människor har fler än ett problem samtidigt är regel snarare än undantag. Hur kan det komma sig att det ändå är så svårt för samhället att hantera dessa kvinnors ”komplexa problematik”? Det är ett misslyckande som nog tyvärr bottnar i att vissa människor betraktas som mindre skyddsvärda än andra snarare än att kunskap på området saknas. För att kunna hjälpa dessa kvinnor måste samhällets attityd vara att de är brottsoffer vars rättigheter måste värnas, även om kvinnan missbrukar. Risken annars är att man fjärmar en grupp som är i stort behov av samhällets stöd ännu mer. 

Fanny Åström
motdrag@unf.se

OpinionKritik av alkoholkulturen måste också kritisera arbetssamhället

Jag hamnade i en diskussion om att avstå alkohol med en vän för en tid sedan. Vännen menade att hennes fritid skulle bli mindre fri om hon slutade dricka. När man kommer hem efter en arbetsdag vill man bara ta det lugnt och ta en öl. För henne och många andra är alkoholen ett sätt att markera övergången mellan arbetstid och fritid; det får en att slappna av, det får en att bli glad och sluta bekymra sig så mycket över livet och framtiden. 

Ett av de främsta säljargumenten för alkohol är just fritid. Man har gått hem från jobbet, man har utfört de nödvändiga hushållssysslorna, man kommer inte behöva vara tillräknelig eller prestera inför sin chef; man kan unna sig att vara påverkad. I reklam efter reklam hägrar alkoholen (i alkoholfri version förvisso, men nog vet vi vilket varumärke som ska präntas in) som fritidens förverkligande. Men vad är det egentligen som gör att så många upplever att deras fritid kräver ett visst mått av berusning för att vara fri? 

I dagens samhälle förväntas vi inte bara prestera på vår arbetsplats; ett budskap som ständigt prånglas ut är allt vi ska göra för att bli bättre människor även på vår fritid. Vi ska träna för att både kroppen och hjärnan ska fungera bättre, vi ska bygga vårt personliga varumärke, vi ska meditera för att bli mer ”närvarande” och få bättre ”psykisk hälsa”, vi ska ha en ”meningsfull hobby” och ett vackert hem. I detta sammanhang blir berusningen ett slags antites – att alkohol är skadligt för hälsan blir paradoxalt nog en del av lockelsen; berusningen erbjuder en liten frist från dessa ständiga krav på att prestera som vi möts av i samhället – inte konstigt att alkoholism är en folksjukdom! 

Berusningen erbjuder en liten frist från dessa ständiga krav på att prestera som vi möts av i samhället.

Alkohol svarar mot mänskliga behov; behovet av vila, av fritid. Många känner att de måste slå vakt om den fritid de har och upplever därför, precis som min vän, uppmaningen till ett nyktert liv som en attack. Därför måste vi undvika att hamna i en kritik av alkoholkultur som bygger på att vi ska vara duktiga och produktiva utifrån arbetssamhällets mått även på vår fritid. En nykterism som handlar om att sluta dricka för att förbättra resultat på träningen eller lära sig någon ny färdighet som kanske kan vara användbar på jobbet kommer aldrig komma åt det som är alkoholkulturens kärna; längtan efter att få vara någonting annat än en produktiv maskin. Istället måste vi erkänna de behov alkoholen fyller och hitta alternativa lösningar.

En kritik av alkoholkulturen måste innehålla en kritik av arbetssamhället eftersom det är arbetssamhället som föder behovet av den typen av ”fritid” berusningen innebär. Behovet att få göra saker som inte fyller något högre syfte, att göra saker bara för att det är roligt, måste erkännas. Behovet av att forma ett samhälle där arbetet handlar om att skapa förutsättningarna för en bra fritid och inte tvärtom måste erkännas. Behovet av att få skapa saker tillsammans för vår egen skull måste erkännas. Och framförallt; behovet av att inte bara omdana alkoholkulturen, utan även det samhälle som skapar den, måste erkännas.

Fanny Åström
motdrag@unf.se

OpinionDen patriarkala alkoholkulturen gör kvinnor till lovligt byte

Jag läser en intervjustudie om varför drickandet bland unga minskat. Ett av skälen som dyker upp bland tjejerna är att de känner sig tryggare med att gå på fest nyktra. Tjejer som blir fulla riskerar att bli utnyttjade, utsatta för sexuella övergrepp och våldtagna, resonerar tjejerna. Därför är det enligt dem bäst att hålla sig nykter som tjej. De tror att killarna känner sig friare att bli berusade eftersom de inte riskerar att bli utsatta för sexuellt våld.

Unga tjejer väljer alltså bort alkohol eftersom deras handlingsutrymme i ett patriarkalt samhälle är begränsat. Hur positivt man än tycker att resultatet är så är killar och tjejers olika livsvillkor ett problem, och det är absolut inte någonting som enbart gäller för ungdomar.

Kvinnor som blir utsatta för våldtäkt blir synade i sömmarna. Under #metoo såg vi många berättelser om kvinnor som blivit ifrågasatta av såväl närstående som rättsväsendet eftersom de varit berusade när de blivit utsatta för övergrepp. Är hennes minnesbild av det som hänt verkligen trovärdig? Borde hon verkligen ha blivit så full?

Är det ändå inte han som är det största offret?

En man kan däremot skydda sig bakom fyllan. Detta såg vi mycket av under #metoo: män som omöjligt kan minnas vad de gjort och därmed blir oåtkomliga. Vi får se män som svarar på våldtäktsanklagelser med att gråta ut om hur jobbigt livet var under de där åren då de drack så mycket – är det ändå inte han som är det största offret?

Det är våldtäktsmän som är anledningen till att våldtäkter äger rum, inte alkohol. Den patriarkala alkoholkulturen däremot gör kvinnor till lovligt byte medan den skyddar män.