Kunnig inom internationell drogpolitik och har som livsmål att främja social hållbarhet, interkulturella
dialoger och stärka ungas egenmakt i samhället.
Detta är en opinionstext i Motdrag. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Apotekaren sträcker fram en meny med olika narkotikaklassade läkemedel som säljs receptfritt till extrapris. Kodein, Tramadol, Xanax och Morfin. Listan är lång. Jag sträcker mig efter våtservetterna och avböjer erbjudandet.
Jag befinner mig i Puerto Vallarta i Mexico för att fira livet. I samma stad för sju år sedan evakuerades jag och klarade mig oskadd från orkanen Patricia.
Liksom många andra amerikaner reser han regelbundet till Puerto Vallarta för att inhandla mediciner som han inte har råd att köpa i USA.
En amerikansk man som jag lär känna berättar hur också han lurade döden. Amerikanen hade överlevt en snowboardolycka som lämnat honom med dagliga smärtor.
Liksom många andra amerikaner reser han regelbundet till Puerto Vallarta för att inhandla mediciner som han inte har råd att köpa i USA.
Läkemedelsturismen väcker många tankar hos mig om hur ovärdigt det är att behöva självmedicinera sig i brist på subventionerad eller skattefinansierad sjukvård.
Jag tänker på riskerna med överdosering av de beroendeframkallande starka opiaterna. Jag upplever Puerto Vallarta som ett slags vilda västern. Trots att det finns lagar som bör reglera försäljning av droger och narkotikaklassade preparat så flödar dessa överallt. Poliser går att muta och brott går att komma undan med.
En vecka senare hittas amerikanen blåslagen och död i en pool efter en hemmafest.
Turisterna som var med honom den kvällen reser tillbaka till sina hemländer och vägrar lämna vittnesmål. En bristfällig utrednin på grund av korruption inom polisen lämnar oss med många frågetecken.
I våras när knoppar brast och gräset spirade kom även de årliga tillkännagivanden om förlovningar och graviditeter från mina 90-talistvänner som börjat bygga sina nästen. När jag pratade med en av mina gravida vänner blev det återigen tydligt hur graviditet kan göra könsnormer extra påtagliga. Personer hon inte känner tar sig friheten att röra vid hennes mage utan lov. Vid fikabordet på jobbet blir hennes blivande föräldraroll ett flitigt återkommande samtalsämne, medan hennes man aldrig möts av några nyfikna frågor. Vid barnmorskemottagningen är alla hälsoenkäter och råd om att avstå alkohol endast riktade till henne, medan partnerns hälsovanor glöms bort.
Tvärtemot min väns erfarenhet vid barnmorskemottagningen ska råd om att avstå alkohol självklart inte endast ges till den gravida.
Det får mig att tänka tillbaka på förra årets forskningsrapport från IOGT-NTO som bland annat belyser hur pappans alkoholkonsumtion innan graviditeten kan ge skador på fostret. I en missbrukskontext ökar faderns fortsatta alkoholkonsumtion under graviditeten även risken för att den gravida fortsätter dricka. Det är något som vi hittills helt verkar ha missat – att det finns ett gemensamt ansvar för barns hälsa, både innan och efter födseln.
Tvärtemot min väns erfarenhet vid barnmorskemottagningen ska råd om att avstå alkohol självklart inte endast ges till den gravida. Jämställdhetsaspekten kring samhällets ansvarsnormer måste även reflekteras i styrdokument som formar sjukvårdsutbildningar, sex- och samlevnadsundervisning och barnmorskemottagningars rutiner. Så att vi en gång för alla gör det klart för oss att tjejer och kvinnor inte ensamma bär ansvaret för graviditet, spädbarns hälsa och föräldraskap.
OpinionInnan vi pekar ut gangsterrappen borde vi ta oss en titt på våra utsatta områden
I samband med den svenska rapparens Yasins häktning vid nyårsnatten, inleddes årets första kulturdebatt. För en kort stund lades coronadiskussionerna åt sidan när svensk gangsterrap pekades ut som samhällets nya virus. Även om jag kan hålla med om att gangsterrappens problematiska inslag är värda att lyfta i samtal med unga så är det en verklighetsförenkling att peka ut den som en inkörsport till den befintliga ungdomskriminaliteten. Politikers letande efter syndabockar till ökat ungdomsvåld och drogkonsumtion återfinns redan på 40-talet då jazzmusik ansågs omoralisk. På 70-talet uppmanades unga hålla sig borta från rockmusik och under tidigt 00-tal var det actionspel som Counterstrike och Grand Theft Auto som var de stora bovarna.
Gangsterrapmoralisterna har i sin tur mötts av debattörer som betonar vikten av att diskutera hela orsaksbilden. I en komplex fråga som ungdomskriminalitet är det flera olika faktorer som samspelar och påverkar en individs framtid. Bristande socioekonomiska förhållanden och/eller tolerans för våld och droger i den närmaste vänskapskretsen är bara några exempel.
Även om det kan argumenteras för att en ungdom inte blir kriminell enbart av att lyssna på gangsterrap så lyfter debatten dock en viktig poäng som förtjänar att diskuteras vidare – vikten av förebilder i det verkliga livet.
Att från barnsben se personer som delar ens bakgrund och som kommer från det egna närområdet, representeras i olika yrken, miljöer och sammanhang är oerhört viktigt för den egna självbilden. Unga bör tidigt få veta vilka möjligheter de har och känna att vuxna runtomkring dem stöttar dem på vägen dit. Även fast jag och flera av mina vänner lyssnade på gangsterrapparna Tupac, 50-cent och Kendrick Lamar när vi växte upp så hade de flesta av oss lyckligtvis tillräckligt många vuxna runt omkring oss vars liv vittnade för att det fanns mer i livet än pengar, droger och kriminalitet.
Möter unga tillräckligt många förebilder från sina hemorter? Upplever de att familjen och övriga vuxna tror på deras förmågor?
I veckan som gått har jag och mina klasskamrater på masterprogrammet Leadership For Sustainability fördjupat oss i frågan om förebilder ur ett utbildningsperspektiv. Forskning visar att unga som växer upp kring akademiker är mer benägna att själva skaffa sig en högre utbildning. I en rapport från The Global Village framkom det att endast 16% av de vuxna i Sveriges mest utsatta områden hade en eftergymnasial utbildning (3 år eller längre) jämfört med Sveriges nationella genomsnitt på 28%. Föreställ dig att du växer upp i en ort där du aldrig haft förväntningar på dig att studera vidare då ingen i din närhet har gjort det. Hur skulle det ha påverkat din självbild?
Ett sätt att bemöta detta skulle kunna vara att främja en tidig kontakt mellan universiteten och högstadieskolorna. På så sätt skulle universitetsstudenter kunna besöka högstadieskolor i sina hemtrakter för att inspirera och diskutera olika yrkesmöjligheter med eleverna. Dessa möten skulle även kunna introducera mindre kända karriärvägar. Hur många högstadieelever vet exempelvis vad paleontologi eller neurovetenskap är för något?
Innan vi pekar ut gangsterrappen som Sveriges nya samhällsvirus så kanske vi borde ta oss en titt in i våra särskilt utsatta områden och fundera kring vilka miljöer våra ungdomar växer upp i. Möter de tillräckligt många förebilder från sina hemorter? Får de tillräckligt mycket stöd i vardagen? Upplever de att familjen och övriga vuxna i samhället tror på deras förmågor? Får de tillräckligt mycket vägledning från tidig ålder för att veta hur en förbereder sig på bästa sätt för att kunna studera vidare?
Alla unga förtjänar att dagligen påminnas om hur det finns mer i livet än pengar, droger och kriminalitet!
Under den sista tiden har flera EU-medlemsstater som Frankrike, Belgien och Tyskland m.fl. meddelat att de för andra gången går in i en nationell lockdown. I Sverige fortsätter också restriktionerna att prägla vardagen. Även fast vi nu lider av det som EU:s hälsokommissionär Stella Kyriakides kallar för ’’Covid-19 fatigue’’, tröttheten på pandemin och dess restriktioner så förstår ändå de flesta att dessa är nödvändiga om vi någon gång ska ta oss den rådande situationen.
Mitt i allt detta, röstade Europaparlamentet i oktober för att utöka vinsektorns skattebidrag för att göra vinreklam utomlands – en tydlig motgång i kampen för en hälsofrämjande europeisk alkoholpolitik. IOGT-NTO:s Brysselkontor skrev i sitt förra nyhetsbrev om hur den konservativa marknadsliberala gruppen EPP fått allt större inflytande i frågan, och därmed varit en stor bidragande faktor till Europaparlamentets beslut.
Motsägelserna här är tydliga. Samtidigt som EPP tydligt uttalat att de vill se ett enat Europa som främjar en god hälsa samt vidtar åtgärder och restriktioner för att stoppa det dödliga viruset så driver de samtidigt på en hälsofarlig och ansvarslös alkohollagstiftning som syftar till att få fler i världen att konsumera europeisk alkohol. På samma sätt som coronaviruset tar liv varje dag, så står alkoholskador för hundratusentals dödsfall årligen, för att inte tala om alla samhällsskador.
Marknadsliberalismens orealistiska bild av den rationella nyttomaximerande individen faller platt.
EPP är inte ensamma om att vilja driva på hälsofarlig alkoholpolitik. De marknadsliberala krafterna som vi så väl känner igen från Systembolag- och gårdsförsäljningsdebatter finns och verkar här i Sverige också. Vi känner även igen deras återkommande argument som alltid tycks alltid landa i liberalismens negativa förståelse av människans frihet – oberoendet från statens restriktioner och begränsningar. Forskaren och författaren Joel Halldorf sammanfattar den rådande marknadsliberala diskursen väldigt bra med frågan; om frihet endast handlar om frånvaro av restriktioner och begränsningar, innebär det då att en person med pengar på fickan, som lider av alkoholmissbruk ståendes utanför ett öppet Systembolag, då kan betraktas som fri? Och vad är en sådan frihet egentligen värd? Marknadsliberalismens orealistiska bild av den rationella nyttomaximerande individen, faller platt med detta exempel som så tydligt visar på hur vi människor, inte alltid kan förväntas ta de beslut som är bäst för oss och vår hälsa.
Sammanfattningsvis finns det en lärdom att dra från den rådande världspandemin. När hälsofaran tydligt knackar på dörren ser vi sanningen i vitögat. Oavsett vår politiska ideologi, vänder vi oss då förtvivlade till staten för skydd, även om det innebär att vi då villigt måste följa lagar och restriktioner.
Det senaste numret av Motdrag trillade lägligt ner i brevinkastet när jag var i som störst behov av en paus från min hetsiga tentaperiod. I intervjun med journalisten Karwan Faraj läste jag om hur narkotikaköparna består av människor från alla samhällsklasser och bakgrunder. Vinsten från försäljningen återinvesteras i kriminella handlingar som i sin tur påverkar samhället negativt i form av dödskjutningar och trasiga familjerelationer.
På masterprogrammet jag läser, ’’Ledarskap för hållbarhet’’, diskuterar vi flitigt kring vem som bär ansvaret för strävandet mot en mer hållbar värld. Vi läser också om hur viktigt det är att kombinera olika typer av moraliska, etiska, rationella och ekonomiska argument för att motivera människor till förändring. Trots att min lässtund av Motdrag var tänkt att vara en pluggpaus, så kunde jag inte låta bli att dra paralleller mellan mina studier och intervjun med Karwan Faraj.
Från barnsben får vi ofta höra det rationella argumentet om att vi bör hålla oss långt borta från droger eftersom det är hälso- och livsfarligt. Men varför lämnas de etiska och moraliska argumenten så ofta utanför? Självklart är det ytterst relevant att utbilda barn och unga om hur droger påverkar kroppen och hjärnan negativt, men alla vet att ungdomsåren präglas av att tänja på gränser och utforska det som sägs vara dåligt för oss. Vuxna är inte heller skonade från människans tendens att handla icke-rationellt och ägna sig åt osunda vanor. För att väga upp det rationella hälsoargumentet kan argument som också tar hänsyn till vår omgivning vara ett komplement.
Genom att köpa droger bidrar du till utpressningar, dödskjutningar och otrygga samhällen.
Med det sagt, vill jag utmana dig som drar linor på fester, tar LSD på raves eller röker en joint för att koppla av från stressen, att tänka steget längre. Genom att köpa droger från din lokala becknare sponsrar du en informell ekonomi som utnyttjar barn och unga som drivs till att skolka från skolan för att agera springpojkar till de äldre yrkeskriminella. Genom att köpa droger bidrar du till utpressningar, dödskjutningar och otrygga samhällen. Även om du tycker att du har koll på hur droger påverkar din hälsa, så bidrar du genom din konsumtion, ändå till andras ohälsa och otrygghet.
Politiker kritiseras ofta, med rätta, för att inte göra något åt de kriminellas ökande inflytande i samhället. Men den kritiken måste kompletteras med att lyfta fram konsumenternas ansvar. Så med det sagt, sluta finansiera våldet! Ta fram din lur och radera din becknares nummer idag.
Det är sommar och jag är tillbaka i Norrköping, staden jag växt upp i. Medan jag promenerar på Kungsgatan reflekterar jag över det år som gått då jag arbetat som politisk assistent för Ungdomens nykterhetsförbund, UNF, i Bryssel. Det fyller mig med en varm känsla och en enorm tacksamhet att tänka på möjligheten jag fått. En möjlighet som jag inte ens visste fanns förrän jag vid 23 års ålder upptäckte nykterhetsrörelsen genom en jobbannons på Facebook.
På Kungsgatan samlas ungdomar utanför tobaksbutiken. Jag känner igen flera av dem som är yngre syskon till personer som jag gick i skolan med. Det tjuvröks billiga cigaretter och skvallras om Norrköpings senaste. Ibland lyckas någon få låna sin förälderns bil. Då blir det långa åkturer med rutorna nedrullade och musiken på högsta volym. Gud förbjude att de skulle åka obemärkta förbi på Kungsgatan, gatan som fungerar som Norrköpings live-Tinder.
Denna sommar har låtar från Yasins nya album ‘’98.01.11’’ spelats extra mycket från bilarna på Kungsgatan. Yasin kritiseras ofta, likt många andra rappare, för att glamorisera gangsterlivsstilen. Det är enkelt att avfärda svenska hiphoptexter som skryt och glorifiering, men läser man noga mellan raderna blir det tydligt hur Yasins texter döljer ett invecklat narrativ av destruktiva mansnormer och psykisk ohälsa där alkoholen och gangsterlivsstilen används som copingstrategi för att hantera den ångest som ungdomsåren för med sig.
I låten Drowning sjunger Yasin:
‘’Jag har druckit några glas Jag har drunknat i mina tankar Jag känner jag har kommit långt Men jag vet jag kunde kommit längre Jag undrar hur det skulle bli Jag saknar hur det brukar vara Jag har druckit några glas Jag har drunknat i mina tankar’’
Yasins texter vittnar om ett liv som jag tyvärr känner igen från personer jag växte upp med. Flera av de äldre syskonen till ungdomarna jag möter på Kungsgatan, fastnade i alkohol- och drogmissbruk och ungdomskriminalitet. Vissa avtjänar fortfarande fängelsestraff, andra har kommit ut och vissa brottas ännu med drogmissbruk.
Varken jag eller de jag växt upp med kände till UNF:s verksamheter och dess stöttande, nyktra och trygga mötesplatser.
Varken jag eller de jag växt upp med kände till UNF:s verksamheter och dess stöttande, nyktra och trygga mötesplatser. Kanske hade det varit annorlunda om vi gjorde det. Jag tror starkt på att en nykter, trygg och säker gemenskap är livsviktigt för unga personer. För ungdomarna på Kungsgatan finns det inte mycket att göra på sommarkvällar när de vill ses och uppleva ungdomens gemenskap. De enda mötesplatser som finns är gatan. Likt det Yasin förmedlar i sin musik blir det lätt att unga vänder sig till alkoholen, eller andra destruktiva vanor när ungdomsångesten blir för svår.
Som krönikör för Motdrag vill jag utmana mig själv, UNF och hela rörelsen att arbeta hårdare för att nå ut till dessa ungdomar. Vi behöver besöka deras högstadium och gymnasium, bedriva uppsökande verksamhet på kvällstid, samt fråga dem vilka typer av fritidsaktiviteter som skulle locka dem till att ta första steget in i UNF:s nyktra och trygga gemenskap. Ingen ungdom ska behöva vända sig till alkohol, droger och ungdomskriminalitet för att känna en grupptillhörighet eller dämpa sin ångest!
Samma vecka som jag landade i Bryssel för att påbörja min tjänst som politisk assistent vid IOGT-NTO:s Brysselkontor gick jag på ett heldagsevent med talare från alkohol- och tobaksindustrin. På konferensen, som ägde rum på ett av Bryssels finare femstjärniga hotell, bjöds det på en stor buffé med lyxiga delikatesser och exotiska frukter. Branschorganisations- och chefslobbyister i fina kostymer diskuterade hur alkoholmonopol och beskattning av hälsoskadliga produkter hindrar människan från att vara fri och ta egna beslut. En beskattning som faktiskt finns där för de många skador alkohol orsakar.
De 63 största aktörerna spenderade tillsammans över 110 miljoner kronor per år på skydda sina intressen
Jag minns att jag hela tiden undrade ’’Hur har de råd med allt detta?” När jag senare fick i uppgift att granska alkoholindustrins lobbybudgetar, fick jag svar på den frågan.
De 63 största aktörerna i form av spritbolag, branschorganisationer, bryggerier och vinproducenter spenderade tillsammans över 110 miljoner kronor per år på skydda sina intressen i EU-politiken – en ökning på över 25 miljoner kronor sedan 2018.
Alkoholindustrin har 90 personer på plats i Bryssel. IOGT-NTO:s, UNF:s och NBV:s Brysselkontor tillsammans med andra folkhälsorganisationer har ungefär sex till nio heltidstjänster. Nio mot 90, det är ingen lätt match. Men det går om vi gemensamt höjer våra röster mot den demokratiska och politiska representation som urholkas av att alkoholindustrins enorma lobbybudgetar vida överstiger människors, civilsamhällets och folkrörelsers finansiella förmåga att vara med och påverka.
